Vi börjar långsamt urskilja ett svar på frågan hur de monastiska fäderna kunde omvandla sina liv till bön. Längtan efter att leva i ständig bön var en så stark kraft och drift i deras liv att de var övertygade om att det var möjligt. De insåg att uppmaningen att be ständigt inte enbart var en […]
I kampen mot frestelserna kan man bland ökenfäderna urskilja två förhållningssätt. Det ena innebär att man aktivt bekämpar frestelsen, det andra att man helt enkelt inte bryr sig om den utan lyfter sitt hjärta till Gud. Evagrios (d 399) företräder det första förhållningssättet. I stället för att inte låtsas om de negativa tankarna, vilket kan […]
Praktiserandet av Jesusbönen beskrivs i ortodox tradition som den väg på vilken verkligheten tar idéernas plats – och på samma gång bekräftar dem. Som den rumänske prästen och teologen Dimitru Staniloae, en av 1900-talets främsta uttolkare av Filokalia tillika översättare av detta verk till rumänska, uttrycker det: För att tala klarspråk: när tanken har stigit ner i […]
I den femte berättelsen i En rysk pilgrims berättelser möter vår pilgrim en ung man som själv varit på vandrande fot i fem år och i Jesusbönen funnit en hamn för sin själ. ”Jag skulle inte kunna leva utan den”, säger han. Men det är något han undrar över. Varför erfar han ibland stor glädje och lätthet […]
De tidiga kristnas böner var ofta rop på hjälp och beskydd. Det var en spiritualitet orienterad mot framtiden. Bland munkarna möter vi utöver det något som inte var så vanligt under den tidigaste perioden, en djupgående upplevelse av förkrosselse och ånger. Något som i tidiga texter uttrycks med det grekiska ordet penthos och latinets motsvarighet, compunctio. Bägge orden […]
Jesusbönen är född i en monastisk kultur där korta, kärnfulla böner kom att bli ett verksamt sätt att leva i ständig bön. En föregångare till Jesusbönen är det korta utrop ur Psaltaren som med tiden blev ingång i den dagliga tidebönen: Gud kom till min räddning, Herre skynda till min hjälp. Johannes Cassianus ägnar denna […]
Den filokaliska spiritualiteten har ibland kritiserats för att vara världsfrånvänd. Eremiter och munkar drog sig förvisso undan världen. Undervisningen i Filokalia utspelar sig vid sidan om allfarvägarna, bortom stadens puls. Men när denna rörelse bort är en rörelse in i Gud, tar den människan närmare världen. Den som efter många år av kamp – då bråddjupen i […]
I Filokalia definieras synden som vår oförmåga att se på världen, inklusive våra medmänniskor, på ett otvunget sätt, fria från ”lidelser”. När världen inrättas för att tjäna jagets agenda betraktar vi varandra utifrån våra inbillade behov och fantasier. Synden hämmar med andra ord den naturliga process som låter oss bli oss själva, trogna vår egentliga natur som […]
I den filokaliska spiritualiteten med dess fokus på det inre livet och där Jesusbönen är en central väg – om inte den enda – är målet klart utstakat: theosis. Detta i ortodoxa teologi så centrala begrepp brukar översättas gudomliggörelse, och definieras som den process som återställer den mänskliga naturen till vad den är skapad och tänkt […]
Det var inte många som tog notis om boken när den kom ut. De ettusentvåhundrasex sidorna hade sammanställts av två redaktörer: Makarios av Korinth (1731–1805) och Nikodimos Hagioriten (1749–1809), båda munkar knutna till en andlig förnyelserörelse som uppstått på Athos. Tillsammans hade de sammanställt texter av 36 författare från 300-talet till 1400-talet och kallade sin […]
