Bönen och det okonstlade

I den filokaliska spiritualiteten med dess fokus på det inre livet och där Jesusbönen är en central väg – om inte den enda – är målet klart utstakat: theosis. Detta i ortodoxa teologi så centrala begrepp brukar översättas gudomliggörelse, och definieras som den process som återställer den mänskliga naturen till vad den är skapad och tänkt att vara. All andlighet som gör människan onaturlig och konstlad är en varningssignal.

Samtidigt som det finns en viss resonans mellan den antropologi vi möter i Filokalia och en del strömningar inom modern och postmodern filosofi – såsom en skepsis inför en alltför fixerad beskrivning av den mänskliga naturen – finns anledning till en viss vaksamhet. När den kontemplativa traditionen värjer sig för statiska beskrivningar av människan, är det inte uttryck för en relativistisk människosyn utan snarare ett annat sätt att förstå sanningen om människan. Rowan Williams kommenterar detta i ett kapitel om Filokalia i sin bok Looking East in Winter: 

Världen är verkligen vad den är. Det finns ett ’objektivt’ tillstånd i universum, och detta relaterar i varje avseende till dess Skapare. Att leva sant handlar mer om att lära sig att leva som en medveten och självständig del av denna ordning än att nå fram till en detaljerad och korrekt beskrivning av den, än mindre av dess Skapare. Ett liv i sanning förutsätter därför receptivitet, något som inbegriper förmågan att läsa världen symboliskt – vilket inte innebär att på medeltida vis läsa den som en samling allegorier, men att förstå hur vi kan ta emot dess mångfald som en gåva från en suverän och självutgivande Gud.

Det är här det grekiska begreppet nepsis med dess innebörd av vaksamhet eller nykterhet kommer in i bilden. En praktik som i synnerhet är nödvändig att utveckla i förhållande till det egna jaget, och är helt central i den filokaliska litteraturen. Genom nepsis övar vi upp vår förmåga att se vad olika känslor, förnimmelser och intryck gör med oss: får de mig att försjunka in i mig själv och kretsa kring mina behov eller låter jag dem vara vad de är? Rowan Williams skriver:

I centrum för den filokaliska visionen är övertygelsen att det ideala tillståndet för en människa, det naturliga sättet att leva, uttrycker sig i en receptiv öppenhet inför den andre, utan det våld som försöker dominera eller exkludera. 

Det säger sig själv att denna syn på det helt och fullt mänskliga får avgörande följder för vår förståelse av den gudomliga naturen. För att inte tala om vår uppfattning av det vi kallar hjärtats bön. Förutsättningen för att en människa ska bli ’naturlig’ är att hon genom den helige Ande är förankrad i Guds liv.