Källa till bön

Det var inte många som tog notis om boken när den kom ut. De ettusentvåhundrasex sidorna hade sammanställts av två redaktörer: Makarios av Korinth (1731–1805) och Nikodimos Hagioriten (1749–1809), båda munkar knutna till en andlig förnyelserörelse som uppstått på Athos.  Tillsammans hade de sammanställt texter av 36 författare från 300-talet till 1400-talet och kallade sin bok Filokalia: kärlek till det sanna, det goda, det sköna. Det vill säga, till Gud, all sannings, godhets och skönhets källa.

Skälet till att man gav ut dessa texter var en oro över västlig påverkan på den grekiska kulturen och kyrkan, ungefär vid tiden för franska revolutionen. ”Sätt inte ert hopp till den nya sekularismen i väst”, sa de två munkarna till sina landsmän. ”Den kommer att visa sig vara ett bedrägeri och en besvikelse.” Makarios och Nikodimos menade att det enda hoppet om förnyelse stod till ett återvändande till källorna i den tidiga kyrkan.

Så småningom översattes den till slaviska och ryska, och blev bland annat känd genom berättelsen om den ryske pilgrimen som ville lära sig leva i ständig bön och fick med sig Filokalia i sin ränsel. De senaste femtio åren har den fått sitt stora genombrott, även i väst, med översättningar till engelska, franska, tyska, finska.

”Somliga böcker tycks ha blivit sammanställda inte så mycket för sin egen samtid som för kommande generationer”, skrev Kallistos Ware. ”Filokalia är just ett sådant verk.”

På det heliga berget Athos lyssnar munkarna till Bibeln och blir, likt Maria, havande genom örat. Och man studerar Filokalia. Men inte som man studerar en bok i vanlig mening. I denna bok söker man den vishet som heter ständig bön.