Efter de tre vägvisarna vid livets mitt följer nu två som är samlade under rubriken ”Att finna frid i valen”. På den första av dessa står det Lek mot vänster, medan visaren som pekar mot höger heter Ordning. ”Vi står här inför val mellan det som uppenbarligen behövs och det som är försummat”, konstaterar författaren och undrar samtidigt […]
På den andra av de två vägvisarna som vi når när vi gått in i ”den självständiga vuxna människans tidsålder” – den femte sammanlagt så här långt – står orden Förtjänst – tjänst. Denna korsväg oroar, här öppnar sig en andlig kamp. Även om en minikonferens bestående av väldens ledande kommer fram till att det vid detta vägskäl måste […]
Vid den fjärde vägvisaren berättar Martin Lönnebo att det bibelord han tyckte mest om som barn och ung var den sjätte saligprisningen i Matteusevangeliet: ”Saliga de renhjärtade de skall se Gud.” Hjärtat är det viktigaste hos människan, framhåller han, ett teckenord för vår kärlek, vårt mod och vår innersta vilja. Hjärtat beskriver oss som personer. […]
På orienteringstavlan som är fäst vid den fjärde vägvisaren står bland annat: Dyk ned mot den första döden, den som ger dig evighetens pant. Hur ska uttrycket ”evighetens pant” förstås? I den fysiska världen finns inget bestående att förvänta, den är utlämnad åt förgänglighet. Inget är mer säkert än att vi alla ska dö. Och […]
Efter att ha lagt de tre första vägvisarna bakom oss – den första gällde valet före valen, de två följande livet grundläggande val – väntar nu två vägvisare som rör valen i livets mitt. Vid den första av dessa sitter en ung, mager judinna med en vacker schal på van Goghs stol. Hon heter Simone Weil, och tillhör de […]
Medan vi lugnt sitter kvar i van Goghs stol vid den tredje vägvisaren med ett fast grepp om Jagpärlan, berättar författaren för oss varför vi inte behöver blygas för att vi tar den högra stigen, den som pekar mot ”Mikrokosm”. Så vad talar för människans särställning? Det mesta, skriver Martin Lönnebo och fortsätter: Vi är […]
Det är tidig morgon. Rödhaken med sin genomträngande sång ”broderar horisonten med vass nål i vilken den fäst sin röda tråd”. Men även andra fåglar konkurrerar redan om utrymmet, lövsångaren bistås av bofinken liksom mästaren koltrasten. Medan himlen sakta ljusnar inbjuds vi att slå oss ner på stolen vid den tredje vägvisaren för att än […]
Biskop Martin, salig i åminnelse, var inte bara lärjunge till Platon, men i minst lika hög grad till 1400-talskardinalen Nicolaus Cusanus. Bägge var givetvis lärjungar till Jesus, den ene före Kristus, den andre efter. Vem var denne Cusanus, den ende representanten från västkyrkan i det symposium som Sofia sammankallat på månen för att utverka en […]
Två världar är större än en. Heligt och profant får inte skiljas åt, även om det fullkomliga är mer än det ofullkomliga. Därför gäller det, menar Martin Lönnebo, att vi ”inte lämnar i arv till våra efterkommande bara en värld”. Den lilla konjunktionen som skiljer visarna åt vid den andra vägskylten är med andra ord […]
När Martin Lönnebo slutar som biskop i Linköpings stift 1995 målas enligt en gammal sed hans porträtt för att hänga i raden av företrädare. På sitt porträtt väljer han följande ord: Människan bör vara som en horisont där man inte ser var himmel och jord slutar. Orden är, som han uttrycker det, ”en hyllning till […]
