Vi har i texterna under apostlafastan rört oss kring två ord som är nära besläktade, men vars språkliga rot kan behöva klargöras för att se hur de förhåller sig till varandra: frambärande och offer. I engelskan motsvaras de av offering och sacrifice. När vi hör engelskans offering ligger det nära till hands att vi associerar till svenskans offer. De är visserligen språkligt […]
Låt oss sammanfatta så här långt när vi nu går in apostlafastans avslutande vecka. Vi har uppehållit oss vid innebörden av eukaristin som ett ”offer”, så som det bland annat uttrycks när celebranten i den västliga mässans offertorium säger ”Låt oss be att Gud tar emot vårt och hela kyrkans offer, varpå församlingen – så […]
Den återkommande frågan i våra reflexioner under apostlafastan är vad det innebär att “frambära sig själv som ett levande och heligt offer”, med Romarbrevets ord. Eller som det uttrycks i mässans bön om att Gud ska ”ta emot vårt och hela kyrkans offer”. Vi har anat hur en ofrånkomlig sida av den kristna kallelsen – […]
Överallt på jorden är jag hemma, där människor samlas kring detta enda, denna yttersta, utblottade verklighet som är det enda nödvändiga. Orden är Gunnel Vallquists, när hon skriver om ”den stilla glädjen i gryningsmässan” i klostret Saint-Benoit, citerade i den i dagarna på Ellerströms förlag utkomna biografin av Alva Dahl. Slå rot i förvandlingen, som är […]
Genom att vara den handling genom vilken kyrkan träder ut ur den linjära tiden och in i Guds rike, får eukaristin följder för våra livsval. Kyrkan är förlängningen av Kristus i världen. I henne frambär Kristus sig oavbrutet som ett offer för världens liv – på jordens alla altaren där mässan firas och i världens […]
I Uppenbarelsebokens femte kapitel lyfts Johannes i en vision upp till himlen. ”Kom hit upp”, hör han rösten säga och ser i samma stund den i evigheternas evigheter pågående gudstjänsten. I dess centrum står ett lamm ”som i kraft av evig ande har framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud” (Heb 9:14). I […]
Gamla testamentet innehåller detaljerade anvisningar om offerkulten i antikens Israel. Syndoffer och skuldoffer skulle frambäras för fel som begåtts. Tackoffer när glädjerika händelser inträffat. Löftesoffer som en begäran om bönhörelse. Från början frambars offer på olika platser, men så småningom blev templet i Jerusalem den enda legitima platsen för offer. När templet förstördes år 70 […]
Vi har nu hunnit halvvägs in i apostlafastan, den tredje av årets fyra fasteperioder. Samtliga fastetider mynnar ut i en större högtid, och utgör en förberedelse inför denna. Apostlafastan, som tar sin början åtta dagar efter pingst, leder fram till en av sommarens viktigaste liturgiska fester, firandet av apostlafurstarna Petrus och Paulus som infaller den […]
I en av sina tidigaste böcker, Euchristic Sacrifice: The Roots of a Metaphor, utgiven 1982, argumenterar Rowan Williams – av den finlandssvenske teologen Patrik Hagman kallad “världens just nu främste teolog” – för ett liturgiskt språk som inbegriper offer. Han gör det i ett klimat, för 40 år sedan, som kanske ännu mer än vårt var […]
När vi lyssnar till den tidiga kyrkans lärare och de liturgier som tar form under de första århundradena är det tydligt hur dessa inte visar på någon ambivalens inför ett språk som inkluderar offer. Här finns ingen känsla av ovärdighet när det talas om att frambära gåvor i Guds närvaro. Dessa kristna är inte obekväma […]
