Under firandet av julen lyssnar vi återkommande till Kristushymnen i Filipperbrevets andra kapitel: Jesus ”avstod från allt och antog en tjänares gestalt”. När Paulus söker ett språk för den djupa ödmjukhet som kommer till uttryck när Gud blir människa, väljer han det upprörande grekiska ordet kenosis, som brukar översättas med utblottelse. Den tidiga kyrkans lärare talar om […]
Utan att idealisera de ortodoxa kyrkorna – de har sina egna problem, ibland insnärjda i snäv traditionalism och nationalism – vidgar Rowan Williams vår horisont på ett både välgörande och befriande sätt när han i sin bok Looking East in Winter frilägger kärnan i den östliga kristna teologin och spiritualiteten. Givetvis finns mycket som är gemensamt mellan […]
En röd tråd i Rowan Williams läsning av den östliga teologiska traditionen, i synnerhet den andliga litteratur med texter från 300-talet till 1300-talet som är samlade i Filokalia, är att frälsning – eller gudomliggörelse – definieras som den process som återställer naturen till vad den är skapad och tänkt att vara. All andlighet som gör människan onaturlig är […]
Innebär inte det sätt att se på kärleken som kommer till uttryck i gårdagens avslutande citat, att kärleken riskerar att generaliseras och därmed bli opersonlig? Det är i själva verket tvärtom menar Rowan Williams i sin läsning av Maximos Bekännarens hundra sentenser om kärleken i Filokalia. Det är när jag behandlar min medmänniska som betydelsefull enbart […]
När Rowan Williams inleder sin magistrala bok Looking East in Winter med ett omfattande kapitel om Filokalias andliga värld, tar han sin utgångspunkt i den kritik mot dessa texter som Alexander Schmemann ger uttryck för i sina dagböcker. ”Samlingen av asketiska texter i Filokalia har fått ett enormt inflytande i en del esoteriska kretsar, där man är fullständigt likgiltiga inför Jesu […]
Den känsliga frågan om auktoritet hör till de verkligt svåra på vägen mot en djupare enhet mellan kyrkorna. Är det Skriften eller traditionen som utgör den avgörande auktoriteten? Och hur ska man se på frågan om ledarskap i kyrkan? Ortodoxa teologer värjer sig både mot protestantisk individualism och romersk-katolsk legalism. Den förra, menar de, leder […]
Det är här, i den vision av gudstjänsten som tecknas när författaren blickar österut, som vi i ordets verkliga mening kan tala om liturgin som en ”karismatisk händelse” för att använda Rowan Williams eget uttryck. Den är inte bara ett tecken på något vi väntar och hoppas; allt det som framträder i de symboliska handlingarna […]
Rowan Williams reflexioner om hur liturgin inkarnerar det ”mänskliga” klargör vad vi behöver bjuda motstånd, och då inte i form av politiska och sociala program. Vad är det för slags liv i gemenskap, såväl i vår närmiljö som i samhället, som bäst ger näring åt och främjar en utveckling som gör oss mer mänskliga? Frågor […]
Vi kommer nu till något av det viktigaste: hur den ”humanism” som gestaltas i liturgin är en utmaning mot varje ansats att värdera, bedöma eller gradera en människa (inom eller utanför kyrkan) på grundval av prestationer, status eller ens naturliga förmågor. ”Liturgin låter oss se den andres ansikte avtäckt i ljuset från Jesus på ett […]
Mycket av det vi så här långt antytt om gudstjänsten är naturligtvis inte unikt för östkyrkan. Den som firar mässan enligt den västliga riten kan känna igen sig i det mesta. Att Rowan Williams betonar det han gör när han blickar österut beror på den ortodoxa traditionens skarpa vision av hur liturgin är den händelse […]
