Andlighetens risker

När Rowan Williams inleder sin magistrala bok Looking East in Winter med ett omfattande kapitel om Filokalias andliga värld, tar han sin utgångspunkt i den kritik mot dessa texter som Alexander Schmemann ger uttryck för i sina dagböcker. 

”Samlingen av asketiska texter i Filokalia har fått ett enormt inflytande i en del esoteriska kretsar, där man är fullständigt likgiltiga inför Jesu Kristi liv, död och uppståndelse”, kunde Schmemann skriva. Återkommande finns i dagböckerna en misstänksamhet mot vad han beskriver som en monastisk elitism inom sin egen ortodoxa kyrka, en självmedveten spiritualitet som gjort sig förtjänt av den Nietcheanska polemiken mot en religion ”som skapade overkliga känslor för overkliga ting och därmed berövade kristendomen dess mest utmärkande tecken – den eskatologiska glädjen över sakramenten som förkunnar transfigurationen av den här världen”, som Rowan Williams uttrycker det.

Rowan Williams menar att vad Schmemann kritiserar är ett sätt att närma sig dessa texter som konsekvent undviker den breda teologiska vision de rymmer, utan i stället reducerar dem till en introvert spiritualitet. I en nyläsning av Filokalia finns det därför, hävdar han, all anledning att ta sin utgångspunkt just i Schememanns sakramentala teologi – ”och det är dit dessa texter också kommer att föra oss”. Han är väl medveten om att det har sina risker att närma sig Filokalias vägledning ”utifrån”, när man själv inte befinner sig i den miljö av andlig träning och mödosamt förvärvad urskillning där texterna har sin upprinnelse. Eller när man är formad av andliga och intellektuella strömningar i väst där andligheten och kyrkan gärna hålls åtskilda. Rowan Williams skriver:

De som rannsakar sig själv i ljuset av dessa texter är människor som börjat lära sig att leva sant i världen sådan den verkligen är. Och ett liv i sanning är inte möjligt utan en Gud som både ger sig till känna och som utger sig själv i människornas värld. Det finns ingen spiritualitet utan dogmatik, och det motsatsförhållande mellan de två som vi gärna håller oss med är meningslöst i Filokalias värld.

Det gäller alltså att vara medveten om andlighetens faror, hur vi under sken av att söka en djupare andlighet kan förirra oss ut i falska föreställningar om såväl det mänskliga som det gudomliga. Rowan Williams ingång i Filokalia är därför en reflexion över naturen. ”Om något är naturligt är det sådant Gud har avsett och skapat det att vara.” I skildringen av den helige Antonios liv i Athanasios biografi över den förste munken är det slående hur helighet identifieras med det naturliga. Antonios kamp handlar inte om att uppnå en ny ”nivå” av andlighet, men om att ”bevara sin natur ofördärvad”.

Den urskillning som förfinas i Filokalia handlar bland annat om att bli medveten om skillnaden mellan att betrakta världen med eller utan begär. Inget i världen är i sig ont. Men den demoniska lockelsen vill få oss att se världen som något vi kan behärska och profitera på, vilket kan ta sig mycket subtila uttryck. Till och med kärleken kan få demoniska drag, bli “onaturlig”. Rowan Williams kommenterar:

Kärlek kan aldrig vara beroende av omständigheter eller attityder. Vår kärlek är inte fullkomlig om den är beroende av att en annan människa ser välvilligt på oss, utan bara om vi accepterar den ombytlighet och obeständighet med vilken andra betraktar eller behandlar oss.