Den kristna liturgin är på ett avgörande sätt knuten till minnet. Det gäller också vår mänskliga identitet. Berövade vårt minne blir vi främlingar för oss själva, eftersom vår identitet är förbunden med vår historia, det vi relaterar till genom att minnas. Gör detta till minne av mig, är ett av mässans mest centrala ord. Genom minnet […]
När vi nu gått in i julfastans tredje vecka och fortsätter vår läsning av Rowan Williams bok Looking East in Winter (av biskop Erik Varden utnämnd till årets bok 2021), slås vi av hur den övergång från en värld till en annan som sker i liturgin inte bara innebär en ny förståelse av tiden, men också ett […]
Frågan om tiden kom att bli en av mina mest drabbande existentiella erfarenheter i mina första möten med den urgamla klostertraditionen i Egypten för många år sen. Den koptiske munken som såg på mig, plirade med ögonen, och frågade: ”Hur lång tid tog det för dig att resa hit?” Innan jag hunnit svara sa han: ”Jag antar […]
Om en ”liturgisk människa” är en människa överväldigad av ett tilltal från Gud, innebär det att liturgins språk och handlingar kräver tid (vilket inte är detsamma som att gudstjänsten måste dra ut på tiden.) Liturgi är inte liktydigt med en ritual, en stiliserad föreställning med en tydlig början och ett tydligt slut. Vad är det då? Rowan […]
Hur blir en kristen antropologi, en förståelse av människans identitet, synlig i liturgin? När Rowan Williams närmar sig denna fråga gör han det utifrån den poäng han reflekterat över i kapitlets inledning, att vi som människor blir dem vi är genom att någon tilltalar oss. Liturgins språk är i allt väsentligt ett gensvar på ett […]
Poängen med uppenbarelsen – för att referera till gårdagens text – är att den förutsätter en Gud som är personlig och fri. Om en sådan Gud tar oss i anspråk, tilltalar oss, är vår mänskliga identitet inget vi själva äger. Autonomi – så som vi ofta föreställer oss oberoende och självständighet – är en illusion. Vi är de […]
I vår läsning under julfastan av Rowan Williams Looking East in Winter, utgiven på Bloomsburys 2021, ska vi den här veckan gå vidare till det kapitel som författaren gett rubriken Liturgical humanism: The anthropology of worship and sacrament. Här ser han närmare på länken mellan kristen antropologi och kristen liturgi, och frilägger därmed ett samband som är […]
Den andliga traditionen framhåller ofta det monastiska livets eskatologiska karaktär. Men hur ska det förstås? En människa som besvarar kallelsen till fördjupad bön och ett utgivande liv, med det lidande som också kan följa – martyrerna är här det tydligaste exemplet – upplever inte bara en genomgripande förvandling av det egna livet. I och genom […]
Vid sidan om firandet av eukaristin och den meditativa läsningen av Skriften, behöver även kontemplation i form av ett liv i bön förstås i ett eskatologiskt ljus. Rowan Williams visar hur dessa tre områden tillsammans bildar en eskatologisk väv som gör det kristna livet till ett tecken som visar hän mot ”slutet” – det slut som inte […]
Läsningen av Bibeln är ett annat område där Rowan Williams utmanar oss till ett eskatologiskt förhållningssätt. Även här gäller eukaristins ”mönster”. Men genom att vi ofta har en alltför individualiserad idé om bibelläsning – den fromme läsaren ensam med texten – inser vi inte hur läsningen av Skriften är en eskatologisk händelse. Allra tydligast när den läses […]
