Vad är det då som gestaltas i det liturgiska dramat? Torsten Kälvemark svarar: ”Den återupprättade människan, upprest från fångenskap och slaveri och på väg mot en ny tillvaro.” I ortodoxt språkbruk talar man om detta gudstjänstdrama som den gudomliga liturgin. Varför kallas den gudomlig? Det är naturligtvis inte därför att den är gudomligt vacker även om […]
När Torsten Kälvemark fick frågan varför han blivit ortodox brukade han – som vi berättade om redan vid fastetidens början – svara med ett enda ord: friheten. I inledning av det kapitel som nu följer, där han delar tankar om den ortodoxa liturgin, skriver han: Det är för att manifestera denna frihet som vi […]
Pilgrimsvandringens ”geografiska” och ”eskatologiska” linjer, som Torsten Kälvemark kallar dem, korsar varandra i En rysk pilgrims berättelse. När pilgrimen så småningom beslutar sig för att bege sig till Sibirien har vandringen fått ett bestämt mål: den helige Innocents grav i Irkutsk. Och samtidigt är det inte denna grav som är det reella målet, utan […]
I den andra berättelsen i boken om den ryske pilgrimen blir vandraren bestulen på sin bibel och sin Filokalia av ett par skurkar, men får dem tillbaka av en kapten i armén som tagit tjuvarna till fånga. Pilgrimen gråter av glädje. ”Man ser att du älskar din Bibel”, säger kaptenen som även han läser evangeliet varje dag. […]
Det klassiska exemplet i rysk tradition på pilgrimsvandringen som en inre vallfärd är naturligtvis boken En rysk pilgrims berättelser, som utkom i svensk översättning första gången 1961, och då med förord av Tito Colliander. Det är en bok jag själv haft både som retreatläsning och fasteläsning under årens lopp, och Kälvemark ägnar den några […]
Den andra huvudlinjen inom pilgrimsrörelsen, den ”eskatologiska” som Torsten Kälvemark kallar den, svarar mot den tidiga kyrkans medvetande om ”den inre vallfärden”. Det är en färd i ett mera obestämt landskap, den vandring skomakaren Hjalmar Ekström beskrev med orden ”hädanefter blir Vägen väglös”. En färd genom ett land med vida gränser där man kan […]
På vilket sätt konkretiseras det kristna livet som en pilgrimsfärd i gudstjänsten? Torsten Kälvemark visar hur flera tidiga kristna författare berör det. Basileios av Ceasarea nämner att vi vänder oss mot öster när vi firar liturgin därför att vi är på väg mot mänsklighetens ursprungliga hem. Vi står upp under gudstjänsten – något Kälvemark […]
”Utsikter över andliga landskap” är undertiteln på Låset av ull, Torsten Kälvemarks essäsamling som är vår fasteläsning inför påsken. Boken är indelad i fyra avdelningar och den andra, som vi nu tar oss an, handlar just om ”Andlighetens landskap”. Den inleds med ett längre kapitel om ett av Torsten Kälvemarks favoritämnen, pilgrimsvandringen, något han […]
För att förstå Alexander Schmemanns vision kan man utgå från det andliga testamente han överlämnade åt sina närmaste på dödsbädden 1983. Det bestod i två nej och ett ja. Nej till religion. Nej till sekularism. Ja till Guds rike. Religionen och sekularismen gör egentligen samma sak: förpassar Gud till det religiösas sfär, och hindrar den […]
Precis som Anthony Bloom var Alexander Schmemann allergisk mot den liturgiska fromheten – vad metropoliten Anthony kallar ”emotions” (se 29 februari). Den är i själva verket en av liturgins värsta fiender, menade de. Liturgin ska varken behandlas som en estetisk upplevelse eller en terapiupplevelse som hjälper oss att må lite bättre. ”Dess unika uppgift […]
