John Zizioulas R.I.P.

På kyndelsmässodagen, den 2 februari, insomnade den grekiske metropoliten John Zizioulas, en av vår tids mest inflytelserika ortodoxa teologer. Han hörde till dem som ”uppdaterade” arvet från de grekiska kyrkofäderna, och spelade en viktig roll i de ekumeniska dialogerna.

Zizioulas återkom ofta till vad han kallade ekumenikens tre dimensioner: tidens ekumenik, rummets ekumenik och den existentiella ekumeniken.

Med tidens ekumenik syftade han till vår strävan som kristna att enas utifrån det faktum att vi har en gemensam tvåtusenårig tradition, grundad på Bibeln och kyrkofäderna. Det är den form av ekumenik som dominerar i de officiella ekumeniska dialogerna, och vi vet alla att det går framåt med snigelfart. 

Rummets ekumenik sker när kristna från olika traditioner och delar av världen kommer samman för att dela erfarenheter, till gemensam bön och inte minst för att förenas i handling. Varje gång det sker vittnar vi tillsammans om kyrkans universalitet.

Till dessa två, som dominerat den ekumeniska scenen under de senaste hundra åren, ville Zizioulas lägga en tredje som han alltså kallade existentiell ekumenik. Han definierade det som vår strävan att tillsammans konfrontera de avgörande existentiella utmaningar som i dag möter mänskligheten som helhet – inte bara på vissa platser eller som något som enbart berör vissa grupper av människor. Dit hör inte minst ekologin, men också andra områden där vi som kristna utmanas att med gemensamma krafter möta de allvarligaste hoten mot vår värld just nu. Om den existentiella ekumeniken skriver Zizioulas:

Vi lever i en tid när fundamentala existentiella problem överbryggar de traditionella skillnaderna mellan våra traditioner och relativiserar dessa intill i stort sett obefintlighet. Se till exempel på vad som händer i Mellanöstern i dag: Frågar de som förföljer de kristna vilken kyrka eller konfession de tillhör? Här realiseras den kristna enheten de facto genom förföljelse och blod – martyriets ekumenik.