En munk såg i en vision två stora båtar på floden. I den ena satt abba Arsenios och Guds helige Ande i total tystnad. I den andra satt abba Moses med Guds änglar, och de åt alla honungskakor. Två olika kallelser, en till tal och en till tystnad. Bakom den djupa och läkande tystnad abba […]
Kristus, du har förtrollat mig med längtan,du har hänfört mig med gudomlig eros:bränn bort mina synder med outsläcklig eld,fyll mig med din sötma efter ditt behag.Då ska jag prisa din förflutna ankomstoch den vi ännu motser med glädje,du nåderike Gud. Bön av Johannes Chrysostomos, återgiven i Erik Vardens bok Allt som är värt att minnas. (www.silentiumskrifter.se)
En abba fick frågan: ”Hur kan vissa säga: ’Vi ser änglasyner?’” Abban svarade: ”Salig är den som alltid ser sina egna synder.” Ur Paradiset XV. Den tematiska samlingen av ökenfädernas tänkespråk.
Är det bara till hälften sant att Gud är fri att skapa och att inte skapa? Att Gud skapar världen, innebär det att han inte kunde annat än skapa världen? Att den skapande akten hör till fullheten av Guds liv? Att Gud inte skulle vara ”sig själv” om Gud inte skapade? Gud är kärlek. Kärleken […]
”Era söner och döttrar skall profetera” är ett av de oftast citerade bibelorden under pingsten. I vår tidebönsbok utgör de en del av ingången till såväl laudes som vesper under pingstnovenan. Orden är hämtade från ett längre avsnitt i Joelbokens andra kapitel, ett löfte som förkunnar hopp och återupprättelse. Där står bland annat: Ängslas inte, […]
Få händelser belyser så genomgripande skälet till pingstens framträdande plats i ortodox teologi, liturgi och spiritualitet, som Nicholas Motovilovs berömda berättelse om sitt möte med Serafim av Sarov år 1831. En historia som legat i glömska i långt mer än ett halvt sekel när den återfanns 1903 och då publicerades i sin helhet i en […]
Den fest som kyrkan firade i går – mitt emellan påsk och pingst, och inte mindre viktig än någon av dessa – får en alldeles speciell innebörd i en tid när många av oss lever på distans i förhållande till gemenskapen med andra troende. Himmelsfärdens innebörd är inte att närvaro ersätts av frånvaro, men att […]
Vad ska jag förkunna? Profetens fråga hänger kvar i luften. Vad ska jag fylla min predikan med? Han får nu ytterligare ett spår att följa: Trösta, trösta mitt folk. (Jes 40:1) Verklig tröst är ett grundackord i all trovärdig förkunnelse. Men tröst har blivit ett av de ord som kommit att betyda så mycket mindre än […]
”Vad ska jag förkunna?” – Människan är som gräset. Förgänglig som blomman på ängen. (Jes 40:6) Om det behövde förkunnas där och då, för ett folk på väg tillbaka från exil, hur mycket mer då inte i en kultur där illusionen om odödlighet har kommit att dominera den offentliga diskursen. Vi talar nu inte om […]
I prologen till Jesajabokens andra del, med början i det fyrtionde kapitlet, brottas profeten med innehållet i sin predikan. Vad skall jag förkunna? Han får nu ett ”utkast” till sin predikan och vi ska här bara beröra dess inledning, lika slående i sin aktualitet då som nu: Människan är som gräset. (Jes 40:6) Existensens bräcklighet är […]
