I två kapitel där det ena har rubriken ”Den som frambär tacksägelse” och det andra explicit handlar om ”Biskopen”, gör Nicholas Afanasiev en grundlig genomgång av hur en gemensam ordning för de unga församlingarnas ledning växer fram under de första århundradena. Vägledande är den princip som formuleras tidigt: Nihil innovetur nisi quod traditum est: all utveckling […]
Delaktigheten är alltså avgörande – men delaktighet i vilken kyrka? Om den döptes trohet mot kyrkan framför allt är en trohet mot den eukaristiska samlingen omkring Herrens bord, blir den frågan tämligen odramatisk. Det är ju eukaristin som konstituerar kyrkan, vilket är själva essensen i Afanasievs ecklesiologi. Och då borde det inte ens vara ett […]
När jag under årets apostlafasta läser Nicholas Afanasievs bok The Church of the Holy Spirit drar jag mig till minnes ett av många stimulerande samtal inom tidskriften Pilgrims referensgrupp. Det var rätt många år sedan, vi satt den dagen i Vasarummet i Nya Slottet i Bjärka-Säby, och frågan om det kyrkliga ämbetet kom på tal. Vilket kyrkligt […]
I kapitlet ”Those who preside in the Lord” kommenterar Nicholas Afanasiev inledningsvis en föreställning som varit seglivad bland en del teologer: att den tidigaste kristna perioden, åtminstone utanför Palestina, skulle ha levt i ett tillstånd av karismatisk anarki fram till dess att en fastare organisation introducerades i församlingarna. Något som i sin tur skulle ha […]
Nicholas Afansievs beskrivning av kyrkan som en ’karismatisk organism’ är intressant inte minst i ljuset av hur begreppet har använts i neokarismatiska rörelser i modern tid. Här finns likheter men också skillnader. I ett längre kapitel med rubriken The work of the ministry går han igenom de välkända nytestamentliga texterna om Andens gåvor (charismata). Han skriver bland […]
Att det skulle finnas en ontologisk skillnad mellan präster och lekmän, en föreställning som uppträder relativt tidigt i bysantinskt tänkande och som Afanasiev menar cementerades i västligt teologiskt medvetande av det tridentinska konciliet i mitten av 1500-talet, fick stora konsekvenser i liturgin. ”Lekmännens prästerliga tjänst försvann utan att någon tog notis om det”, skriver Afanasiev […]
Det kanske inte är så underligt att den förre anglikanske ärkebiskopen Rowan Williams beskriver Nicholas Afansievs bok The Church of The Holy Spirit som ”en hälsosam chock för den som tänker i konventionella banor i dessa ämnen”. Afanasiev skriver: Gud har inte bara ordinerat vissa personer i kyrkan utan hela sitt folk så att de kan frambära […]
Vilka är de ”andliga offer” som frambärs av prästerna i ”det nya templet”? För Afanasiev är svaret givet: Det råder inget tvivel om att de ’andliga offer’ som frambärs genom Kristus (1 Pet 2:5) betecknar eukaristin om vilken Petrus talade redan i de föregående verserna. Eukaristin, som instiftas vid den sista måltiden, aktualiseras genom pingsten. […]
Det är inte svårt att förstå att Afanasiev väckte viss irritation inom sina egna led genom sitt sätt att ifrågasätta strukturer och förhållanden inom kyrkan som han menar inte är grundade i den tidiga kristna traditionen. Framför allt riktar han alltså skarp kritik mot den klyfta som skapats mellan präster och lekmän genom en syn […]
Absolut grundläggande i Nicholas Afansiev vision av kyrkan är varje kristens prästerliga identitet genom dopet. Det är för Afanasiev inte bara en vacker tanke, utan får långtgående följder för synen på förhållandet mellan lekmän och vigda ämbetsbärare och på kyrkan som Kristi kropp. Hela Guds folk – inte bara biskopar, präster och diakoner – celebrerar […]