”Vägen mot öst, vad var det egentligen som pekade ut den för mig?” Torsten Kälvemark ställer retoriskt frågan i sin memoarbok Vägen mellan öst och väst, och svarar: … det var inte ikonernas utseende som etsade sig fast i minnet, det var själva gudstjänsten med sitt rika och innerliga liturgiska språk, det var församlingens […]
”Gud är inte filosofernas Gud”, rubricerar Torsten Kälvemark det första kapitlet i sin bok. Han erinrar sig ett tidigt 60-tal när ”vi var några stycken som trodde på Gud”. Det var en tid när teologerna hukade under trycket från Hedenius och Per Ahlmark hade väckt uppmärksamhet genom att be att få bli befriad från den […]
När Torsten Kälvemark fick frågan varför han blivit ortodox undvek han i regel att svara, medveten om hur lätt man förfaller till argumentation och polemik när man ska formulera en inre övertygelse. När han väl valde att svara gjorde han det ofta med ett enda ord: Friheten. Den frihet han talade om var så långt […]
O vitlimmade kapell med sönderkyssta ikoner! Din dörr är stängd blott med en spik och en tåt av ull… Stort som ett fårskjul: dina klockor är fårens skällor klämtande någonstans uppe i bergen kapell vars lås är av ull På västra sidan av den grekiska ön Patmos finner Torsten Kälvemark kapellet med låset av […]
På lördag kväll inleds fastlagen, sedan är det tre dagar till Stora fastan. Fastan har en yttre och en inre väg. Den yttre är nödvändig, fastan måste få någon form av konkretion för att vi ska kunna tala om fasta. Samtidigt vet de andliga fäderna hur lätt den yttre vägen blir ett mål i […]
Vi vill skydda jorden, som jorden skyddar oss. Vi vill skydda själen, som själen skyddar oss. Gud, var med oss alla. – Väktarens arbetsvisa vid Livets vårdkase (Martin Lönnebo i Drömmen om Innersta sjön)
Den teologi som trehundratalets kyrkofäder utvecklade om att människan är kallad att ”bli Gud” avser inte människans natur. Den delar hon med myggan och antilopen, som skapade varelser kan vi aldrig dela Guds natur som är evig. När människan kallas ”Guds avbild”, syftar det inte till hennes vad utan till hennes hur. Vi är […]
Descartes (1596–1650) syn på människan utgår från jaget (Jag tänker, därför är jag). En kristen antropologi utgår från den andre: Jag är älskad, därför är jag. Det enda beviset för Gud är hans kärlek, yttrad i vår existens.
Om två dagar infaller den söndag som kallas septuagesima och anger att det är 70 dagar till påsk. De tre bibeltexter vi då lyssnar till i gudstjänsterna får hoppet att framträda i tydlig relief. De två första läsningarna, ur Vishetens bok och Filipperbrevet, bildar en länk mellan skapelse och uppståndelse som kastar ljus över […]
Är människans roll i förhållande till skapelsen funktionell eller är den ontologisk? Svaret avgör hur vi ser på konsekvenserna av vad den ekumeniske patriarken Bartholomeus kallar ”den ekologiska synden”: är de moraliska eller är de existentiella? Beskrivningen av människan som ”förvaltare” av skapelsen – i och för sig sympatisk – innebär ett etiskt förhållningssätt […]
