Kristi lidandes historia igenkändes tidigt av kyrkan i Psaltarens passionspsalmer, såsom den tjugoandra och den åttioåttonde som vi sett närmare på under årets passionstid. Men hur är det med uppståndelsen? Var såg man den dold i psalmerna? Mot slutet av 840-talet framställdes i Konstantinopel tre psalterier, gudstjänstböcker som innehöll den grekiska översättningen av Psaltaren, där […]
Jag står vid dödsrikets rand … Du har drivit bort mina förtrogna … mitt lidande gör blicken skum. I dag kan vi inte undgå Kristusprofetian i den åttioåttonde psalmen. Och det råder heller ingen tvekan om vem Jesus refererar sitt lidande till: ”Du låter dina bränningar slå över mig …”. Kan Jesu förhållningssätt i sitt lidande […]
Klagopsalmer som den tjugoandra och åttioåttonde i Psaltaren har inte syftet att på ett fromt sätt ge mening åt vårt eget lidande (även om de också kan vägleda oss till att se det i ett nytt ljus). Uppmärksammar vi dem främst för att de tilltalar vår svaghet för smärta och utsatthet, är det möjligt att […]
En svit av sex psaltarpsalmer beds varje dag innan gryningen i den ortodoxa morgonbönen. Dessa går rätt och slätt under namnet ”de sex psalmerna”, Hexapsalmos på grekiska. De är psalm 3, 38, 63, 88, 103 och 143. Just i den ordningen följer de på varandra i liturgin, sammanflätade till en helhet. Samma sex psalmer varje morgon. De […]
Att läsa Psalm 88 är som att se en människa dö. ”Jag står vid dödsrikets rand … fasorna gör mig till intet.” (v 4, 17) Men medan psalmisten, skuggad av döden, ropar desperat till Gud om räddning, drar sig Gud tillbaka i sin tystnad. Än mer höljd i sin outgrundlighets moln. I nästa vers hör […]
Bland Psaltarens klagopsalmer finns en som utmärker sig genom sin fullständiga frånvaro av hopp. Tre gånger ber Jesus i Getsemane att den kalk som väntar ska gå förbi honom. Tre gånger ropar psalmisten i Psalm 88 till Gud ur djupaste förtvivlan. Varken Jesus eller psalmisten – är de en och samma? – blir bönhörda. Psaltaren […]
I Psalm 22 rör sig bedjaren mellan klagan, begäran och tacksägelse. Tre sidor av bönen som är karaktäristiska för hela Psaltaren. Psaltaren använder drastiska metaforer för den utsatthet som genererar klagan: människan befinner sig i ”dödsriket”, i ”fördärvets grop”, hon har lagts ”i graven”. Uttryck som kan syfta på sjukdom, fångenskap, socialt utanförskap eller andra former av förkastelse eller stigmatisering. […]
När kyrkofäderna läser om hur man delar upp Jesu kläder mellan sig, ser de också en annan innebörd dold i berättelsen: den sömlösa livklädnaden, som inte heller soldaterna ville skära sänder, är en bild av kyrkans oförstörbara enhet. Den enhet som översteprästen Jesus bad om kvällen före sitt lidande. I handlingen under korset framträder på […]
Jesu rop med de inledande orden ur psalm 22 bekräftar att han är den lidande tjänaren som i hela sin varelse känner råheten hos den fullständigt övergivne. Kraften i detta rop från någon som berövats allt ger inget utrymme för en triumfalistisk korsteologi. När orden i denna psalm läggs i Jesu mun handlar det om […]
För den tidiga kyrkan kom psalm 22 att läsas som en passionspsalm. Här såg och hörde man hur hela Jesu lidandeshistoria skildrades i förväg: den offentliga förödmjukelsen, hån och huvudskakningar, den brännande törsten, händernas och fötternas genomborrande, förlusten av kläderna. Men också vissheten om bönesvar, den räddning som skulle visa sig i uppståndelsen – en […]
