“Han har hela tiden väntat på dig”
Vi befinner oss i en vecka som aktualiserar frågorna om kallelse och utvaldhet. I tisdags firade vi apostlarna Petrus och Paulus; i onsdags firade östkyrkan åminnelsen av samtliga tolv apostlar; på söndag infaller apostladagen i Den svenska evangelieboken.
Vad utmärker kallelsen? Hur vet man att man är ”utvald”? Jorge Bergoglio relaterar sin kallelse som präst till en bestämd erfarenhet. Han var 17 år och skulle tillsammans med sina vänner gå ut på kvällen för att fira studenternas dag. Först ville han dock gå i mässan. Som praktiserande katolik deltog han regelbundet i mässan i församlingen i den stadsdel där han bodde. När han kom dit mötte han en präst han aldrig sett tidigare. Denne hade en ovanlig utstrålning, och den unge Jorge bestämde sig för att bikta sig för prästen. Han insåg snart, till sin överraskning, att detta var mer än en ordinär bikt; det var en bikt som väckte hans tro till liv. En kallelse vaknade inom honom i det ögonblicket, så påtaglig att han bestämde sig för att inte gå till tågstationen där han skulle möta sina vänner utan i stället bege sig hem. Han bar nu på en fast övertygelse om sin kallelse. Han ville – måste – bli präst.
När han ett halvt sekel senare berättar om denna upplevelse säger han: ”Något märkligt hände mig under denna bikt. Jag vet inte vad det var, men det förändrade mitt liv. Det var så överraskande, så oväntat, som om det var något som väntade på mig vid just detta ögonblick.” Utifrån sin egen kallelseupplevelse beskriver Bergoglio – som vi i dag känner som påve Franciskus – vad han menar vara utmärkande för en genuin andlig erfarenhet:
Förvåningen över att möta någon som hela tiden väntat på dig. Du söker Gud, men han är den som först söker dig. Du vill finna honom, men han är den som finner dig.
Han framhåller samtidigt att det inte bara var det oväntade i händelsen som gjorde honom medveten om kallelsen, utan lika mycket den ömhet med vilken Gud uppenbarade sig för honom. ”Denna erfarenhet har varit en källa till kraft och inspiration till vilken jag återvänt under hela mitt liv som präst.”
Kanske är detta vad som framför allt utmärker kallelsen: upplevelsen av att vi alltid är älskade. När Gud kallar oss, är vår sändning i världen en enda, oavsett vilket vårt specifika uppdrag är: att se på andra så att de förstår att de är utvalda, kallade. Apostlarnas vittnesbörd kan till sist sammanfattas i detta enkla: Alla är utvalda till att älskas av Gud.
