Ett enhetens tecken

Klockan åtta i går morse, på apostlarna Petrus och Paulus högtid, restes det mäktiga korset utanför S:t Markus syrisk-ortodoxa kyrka i Linköping. Den nybyggda kyrkan – den officiella invigningen är planerad att ske i höst med patriarken från Damaskus närvarande – reser sig som ett tecken. Här möts nu en av stadens största församlingar för att fira gudstjänst. När korset kom på plats togs det emot och välsignades med sånger, läsningar, böner, rökelse och vigvatten av en hänförd församling under ledning av fader Josef Togan.

Den syrisk-ortodoxa kyrkan, med en rik skattkammare av andlig teologi från den tidiga kyrkan, har kommit att bli en stor gåva till svensk kristenhet. Bland dess mest älskade gestalter finns den karismatiske Efraim Syriern, vars berömda fastebön fått stor ekumenisk spridning. “Låt mig se mina synder och inte döma min broder”, avslutar Efraim sin bön för alla fastedagar.

Denne diakon i Edessa på 300-talet, som för sin poesi gick under smeknamnet “Den helige Andes harpa”, efterlämnade en stor samling hymner och poetiska verk. Inte minst präglade han kyrkan med sin eukaristiska vision. Om nattvardens bröd och vin skriver Efraim i en av sina hymner:

Ett fullhetens bröd som den helige Ande har knådat och bakat, ett vin blandat med eld och Ande. Det är Guds egen kropp och blod som är utgivet för alla människor.

Bild: Sussi Yildiz Dag