Varför dör tron?
Vi föreställer oss ibland att trons utdöende i vår del av världen är en följd av intellektualiseringen och en alltmer sofistikerad vetenskap i den moderna tiden. Det stämmer inte. Det är vårt enorma välstånd – vårt “överflöd”, för att använda Jesu ord i den gångna söndagens evangelium – som inifrån förtär tron. Det välstånd som invaggar oss i en bedräglig säkerhet, som om vi har vår eget öde i vår hand och till och med kan slingra oss undan döden.
Evangeliet den nittonde söndagen efter trefaldighet är ytterligt uppfordrande. Det inbjuder till djupgående rannsakan. Hon gav allt hon hade att leva på, säger Jesus om änkan som lade sina två återstående kopparslantar i tempelkistan.
Man bör vara återhållsam med att ge argument för den kristna tron. För egen del blir jag alltmer skeptisk till en så kallad apologetik med ambition att försvara tron på förnuftets arena. Visst kan det någon gång blottlägga felaktigheter och motstridigheter, men rationella argument förmår inte bryta igenom de murar som håller oss på behörigt avstånd från verkligheten. Trons verklighet.