Trons frihet
Tron är en gåva som vi aldrig får under kontroll. Våra ansträngningar och argument gör varken till eller från. Och det tar tid för tron att på allvar sjunka in i själen. Den finns en enkel förutsättning: dopet och en grundläggande undervisning. Därutöver bär tron frukt i sin egen tid och på sitt eget sätt.
Men vi kan, så som Skriften uppmanar oss till, se på trons människor – en Abel som frambar ett bättre offer, en Henok som vandrade med Gud, en Noa som uppfylld av helig fruktan byggde en ark, en änka som i sin fattigdom gav allt hon hade att leva på – och försöka se den röda tråden i deras liv. Kan vi ana hur den frihet dessa människor ägde hörde samman just med att de ”gav allt”?
Abandonement is the central form of christian freedom, skriver filosofen Zena Hitz när hon i boken A philosopher looks at the religious life reflekterar över det monastiska livets allmänmänskliga insikter. Vad betyder det att ge allt för att följa Kristus? Att leva helt för Gud? Svaret finns inte i en blåkopia. Vi måste själva söka oss fram till det. Söka oss fram till vad det innebär att vi som kristna är kallade att leva som vem som helst, förutom att älska alla människor. Även våra motståndare och kritiker.