Tänk på mig

 
Tänk på mig när du kommer i ditt rike. Rövarens bön till Jesus på korset är frälsande. Att bli ihågkommen av människor är att bli bevarad i medvetandet hos dem av vilka man ägnas en tanke. Att bli ihågkommen av Gud, i hans rike, är att ges en plats i den framtid som väntar bortom tid och rum. Döden har ingen makt över den som Gud tänker på.
Vid denna tid på året minns vi de avsomnade som lämnat denna världen. Den 2 november är i den västliga kyrkan den dag när minnet av de döda firats sedan den odelade kyrkans tid, även om den i svensk tradition numera är förlagd till den söndag som följer på alla helgons dag, och som vi kallar alla själars dag.
Under allhelgonafesten tänder vi ljus på våra käras gravar och minns dem. Men kyrkan gör mer än så. Hon minns de avsomnade i firandet av eukaristin, den måltid som hör Guds rike till. Ihågkommandet – minnet – är en avgörande del av denna måltid. Vi firar minnet av Kristi lidande, död och uppståndelse, liksom hans himmelsfärd och återkomst. Men vi ihågkommer även dem som före oss gått ut ur tiden. Guds moder. Apostlarna. Martyrerna. Helgonen. Och alla andra syndare.
När vi i den eukaristiska gudstjänsten minns dem, tänker vi på dem i Guds rike, där måltiden firas. I frambärandet av Kristi eviga offer lyfter vi dem inför Gud, i evig åminnelse; i kraft av hans offer är de inte bara förlåtna, de lever i Guds minne.