Stora onsdagen
Den här dagen kallas i svensk tradition för dymmelonsdagen. Från i kväll ringer kyrkklockorna med en dovare ton genom att den gjutna kläppen ersätts av en så kallad dymmel, en träkläpp, eller som också kunde ske förr, lindas i halm.
Stora onsdagen är tillägnad Maria i Betania som smörjer Jesus, en beredelse för hans begravning. Hennes handling möts av lärjungarnas protester: ”Vilket slöseri!”
Innebörden sträcker sig betydligt längre än till ”offrandet” av en flaska balsamnardus. Det offer människor gett till Jesus, inte bara i form av materiella ting utan genom att helga sina liv åt honom har alltid mötts av världens protester: ”Är det inte att slösa bort sitt liv?” Att slösa sitt hjärtas kärlek på Jesus är att utgjuta en osynlig smörjelse över hans huvud. Varje sådan handling gör hans kärleksoffer synligt och närvarande i världen.
En hymn som i ortodox tradition sjungs på onsdagen i Stora veckan är skriven av Kassia på 800-talet, en av de få kvinnliga hymnograferna i Bysans. Hon är känd för det frimodiga och kloka svar hon gav kejsar Theodoros, genom vilket hon avskräckte honom från att gifta sig med henne. Per Arne Bodin har beskrivit Kassias hymn som ”både mycket typisk för den ortodoxa traditionen genom det kosmiska perspektivet och unik genom den personliga tonen som annars saknas i denna poetiska tradition där det personliga och privata spelar en mycket undanskymd roll”. Hymnen lyder i sin helhet:
Herre, den kvinna,
som fallit i många synder,
antog myrrabärerskornas gestalt,
sedan hon upplevt Din gudom,
och under veklagan frambär hon
myrra till Din begravning.
O, ve mig, ropar hon,
ty natten är för mig
en brinnande eld av obetvinglig lusta,
en mörk och månlös trängtan till synd.
Mottag mina tårars källor,
Du som genom molnen
låter havets vatten strömma ned.
Böj Dig mot mitt hjärtas suckar,
Du som fick himlarna att böja sig
för Din outsägliga utblottelse.
Jag skall kyssa och med mitt huvudhår
åter torka
Dina allra renaste fötter
de för vilka Eva i paradiset, om aftonen,
gömde sig i fruktan,
då hon hörde stegen.
Mina synders mångfald,
och Dina outgrundliga domslut
vem kan utrannsaka dem,
min själsfrälsande Frälsare.
Ringakta icke mig, Din tjänarinna,
Du som är oändlig i nåd.