Stora tisdagen

Under tisdagen i stilla veckan, den stora veckan, fortsätter Jesus sin eskatologiska undervisning i templet. Han talar om sin ankomst vid tidens slut. Det teologiska begreppet eskatologi är sammansatt av de grekiska orden eschaton, som betyder det yttersta, och logos, som betecknar ord eller lära. I de teologiska läroböckerna står eskatologin för “läran om de yttersta tingen”, det som sätter punkt för historien sådan vi känner den, med Kristi ankomst i härlighet, domen över världen, Guds rikes slutliga genombrott, de dödas uppståndelse och nya världar.

Men eskatologin är inte bara den kristna trons epilog när de lösa trådändarna till sist knyts ihop. Kristendomen är eskatologisk till sitt väsen. Den börjar i själva verket med slutet. Efter påsken, på andra sidan död och uppståndelse, är kyrkan ett vittne om framtiden. Påsken representerar i djupaste mening ”slutet”. Hädanefter har hela livet en eskatologisk dimension. 

Medan måndagens anslag i Jesu undervisning är att han kommer ”med stor makt och härlighet”, mynnar tisdagens tal ut i en maning till vaksamhet: ”Håll er därför vakna.” 

Jesus avslutar sitt långa tal med att inför sina lärjungar förutsäga vad som väntar: ”Ni vet att det är påsk om två dagar. Då skall människosonen utlämnas för att bli korsfäst.”

På tisdagen är Jesus även inbegripen i en ordväxling med fariseerna och de skriftlärda. Jesu verop över Israels lärare mynnar ut i djup medkänsla med staden och dess invånare: 

Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som är sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte.

Planerna på att gripa Jesus tar nu på allvar form i kretsen av de religiösa ledarna. ”Under tiden samlades översteprästerna och folkets äldste i översteprästen Kajafas palats och kom överens om att gripa Jesus med list och döda honom.”