“Ljusare än varje dag”

Herrens härlighet lyste omkring dem (Luk 2:9).

Tidpunkten för firandet av Kristi födelse har en innebörd utöver att vi vakar i julnatten. Från denna natt finns inget mörker som inte kan lysa som dagen. Från denna natt kan varje människas hjärta bli ett Betlehem där Kristus föds och ljuset växer. Från denna natt är själva dödsskuggans dal en ljusets port. ”O, ljusbringande natt, ljusare än varje dag”, utbrister en okänd predikant i en julnattspredikan i Betlehem på 300-talet.

Den ljusa natten i Betlehem, Kristi födelses natt, gör något med alla andra nätter. När ängeln säger till herdarna: ”Var inte rädda!” vet vi att det aldrig mer finns en natt att frukta. Vi kan berövas det mesta i den här världen, men aldrig Kristi ljus. Vi kan övermannas av mörker, men ”ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det” (Joh 1:5).

I julnatten har det goda, det sanna, det sköna blivit människa. Från ett stall i Betlehem bländas herdarna av ljuset från det förlorade paradiset. Världen ser det ännu inte, det är dolt i ett skjul, men för alla som nu beger sig uppför kullarna mot Betlehem strålar det gudomliga leendet i natten. Över landskapet hörs rösten av den som har sin glädje i att glädja: ”Jag längtar efter er, ni som är min glädje!” (Fil 4:1)           

Jesus, du är världens ljus men du är också tecknet som blir motsagt. Låt oss ana vad det innebär att tro: att vara dina budbärare, att känna glädjen i den hemlighet som får en ny dag att gry. Amen.