Om Guds fördoldhet

”Några måste vittna om det oerhörda”, skriver Gunnel Vallquist.

Det oerhörda? Ja, att stumheten bröts när Ordet kom in i världen. När Kristus kom till den här världen talade den fördolde Guden med ett ord som låter oss förstå det som inte går att förstå.

Ett vittne om detta oerhörda är författaren och nobelpristagaren Jan Fosse. Få romaner är så genomsyrade av teologi som hans Septologi. Men han predikar inte. Han skriver bara så att det inte kan undgå någon att människan enbart genom sin längtan är en bön. Och hur bönen är den väg på vilken jag kan ”glömma och gömma mig själv” i den Gud som uppenbarar sig genom att dölja sig. Därför måste människan dölja sig – “när du ber, gå då in i din kammare” – för att finna Gud.

Hur vet man att ett vittnesbörd är giltigt? Hur vet man att bönen burit frukt? Endast genom ”den totala självförglömmelse som är kärlek”, skriver Gunnel Vallquist i den lilla förtätade tankeboken Till den dagen gryr.