Kyrie eleison!

Det starka botmotivet under fastetiden är gemensamt för hela kristenheten i såväl väst som öst. Ge oss botfärdiga hjärtan, så att vi i bön och fasta vandrar korsets väg till påskens glädje, ber kyrkan i väst i askonsdagens liturgi.

Fastan är en tid att bo i sorgen över egen ljumhet, lättja och ovilja. Inte av självömkan och bedrövelse – ”Ett bedrövat helgon är ett bedrövligt helgon”, sa François de Sales – utan för att den Andens gåva som fäderna och mödrarna kallar Tårarnas gåva ska skänkas oss. Sorgen efter Guds sinne fäster hjärtat vid den mest verksamma av alla böner när den beds av hjärtat: Kyrie eleison! Herre, Jesus Kristus, Guds son, förbarma dig över mig, syndare!

Under vår fastevandring fram till påsken ska vi, med början i morgon, fördjupa oss i denna bön, själva hjärtat i ortodox spiritualitet. Jesusbönen har många namn: hjärtats bön, Andens bön, den hesyckastiska bönen. En bön som besvaras i den skönaste av dygder: Ödmjukheten.