Kalkens profet

Lördagens läsning: Jer 31: 23–34

Ett nyckelord hos skriftprofeterna är ordet nytt. ”Det skall komma en tid”, hör vi Jeremia säga i dagens läsning, när Gud skapar en ny framtid för sitt folk. Orden om ”en ny tid” upprepas fyra gånger enbart i kapitlen 30–31. Vi hör dem framför allt i den märkliga utsagan om ett nytt förbund, som inleder det avsnitt som i en kristen läsning av Jeremia utgör hela denna profetboks klimax:

Detta är det förbund jag skall sluta med Israel när tiden är inne, säger Herren: Jag skall lägga min lag i deras bröst och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk. De skall inte längre behöva undervisa varandra och säga: ”Lär känna Herren”, ty de skall alla känna mig, från den minste till den störste, säger Herren. Jag skall förlåta dem deras skuld, och deras synd skall jag inte längre minnas.   

Varken förr eller senare i den hebreiska Bibeln talas det om ett nytt förbund. Jeremia är ensam om uttrycket bland samtliga profeter. Det skulle ta sexhundra år innan någon på nytt tog de orden i sin mun. Det sker i det ögonblick när Jesus lyfter bägaren och säger: ”Denna kalk är det nya förbundet.” I övre salen i det hus i Jerusalem där Jesus firar påskmåltiden med sina lärjungar förkunnas uppfyllelsen av Jeremias profetia! 

Jeremias skugga vilar över Kristi passionshistoria och sista vecka. Allt når sin kulmen i skildringen av den sista måltiden. När Jesus instiftar den måltid som skapar kyrkan hämtar han sina ord direkt ur Jeremias trettioförsta kapitel. Tvärs över de sex sekler som skiljer dem åt räcker dessa två gestalter varandra handen när den största av alla profetior i Israels historia uppfylls, den natt när Jesus av fri vilja överlämnar sig åt döden för världens liv. I denna eukaristiska vision når Jeremias bok sitt krön. Profeten ser hur Gud en avgörande gång i historien ska ”bryta ned och bygga upp”: under de tre heliga dagar – triduum sacrum – när han låter sin Son brytas ned på ett kors, för att i gryningen den tredje dagen uppstå till nytt liv.

Ingen annan profet ser så klart som Jeremia hur förbundet mellan Gud och ett obetydligt semitiskt folk skulle utvidgas till att gälla alla folk och nationer, varje människas möjlighet till en personlig och nära gemenskap med Gud. Det som Herren hade uttalat redan när han kallade Abraham: ”Alla folk skall bli välsignade genom dig.”