Frambärandet

Liturgins grundläggande ordo – själva gudstjänstordningen – är detsamma i öst och väst, förutom i ett avseende: det viktiga moment som i den västliga riten kallas offertorium och i öst proskomedi – bägge orden betyder frambärande – infaller i Den gudomliga liturgin i början av gudstjänsten medan det i mässan hos oss i väst har sin plats efter ordets liturgi. 

I Basileiosliturgin, och därifrån i ökenmässan, är detta skeende, med prästens korslagda händer över korgen med de fem bröden inför ”utväljandet av Lammet”, ett av den östliga liturgins mest karaktäristiska skeenden, laddat med djup symbolik.  I Chrysostomosliturgin har det en något annorlunda utformning än i Basileiosliturgin även om innebörden är densamma. Prästmunken Gregorios ägnar i sin bok ett längre avsnitt åt dessa förberedelser av de eukaristiska gåvorna.

Om de två grundläggande kärl som används när euakristin firas – kalken och patenen – skriver Gregorios:

Kalkens symbolik uppenbarades av Kristus själv när han kallade sitt offer på korset för en ’kalk’ som Fadern hade gett honom att dricka. Efter korsfästelsen blev dödens kalk en välsignelsens kalk till frälsning för mänskligheten. Patenen är den bår på vilken Kristi kropp placerades. På samma gång symboliserar den himlen – det är därför den är rund – och bär himlens Herre.

Det bord på vilket förberedelserna sker och som kallas Prothesis – motsvarande kredensbordet – är en bild av Betlehem och den grotta där Kristus föddes. Därför är ofta en ikon av Jesu födelse placerad ovanför bordet. ”Liksom Betlehem är nära Jerusalem och Herrens heliga grav, är Prothesis placerat nära det heliga altaret i altarrummets hörn”, skriver Gregorios. 

Varför kom dessa förberedelser att med tiden utföras på ett särskilt bord och inte på själva altaret? Den gudomliga liturgin är i sin helhet en ikon av Kristi liv, förklarar Gregorios. Så som Maria och Josef tog den nyfödde Jesus ”till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren” (Luk 2:22), så symboliserar förberedelserna på Prothesis Kristi födelse i Betlehem och hans frambärande i templet där han togs emot av den helige Symeon.

Prokomedin, eller offertoriet, förkunnar det ömsesidiga frambärande som sker i firandet av eukaristin: Gud ger sig själv till människan och människan frambär sig till Gud. Och inte bara sig själv. ”Världen som vi håller i våra händer, den värld vi är en del av, följer med oss”, skriver Gregorios och låter oss ana ett stort mysterium:

Människan är ett ’mikrokosmos’, och hela kosmos är en avbild av människan, ett ’makroantropos’. Människan och kosmos förenas i tillbedjan av sin gemensamma Fader och Skapare. Hela skapelsen gör tjänst i det kärlekens mysterium som frambärs.