En öppning mot Gud
Lördagens läsning: Jer 3:19–4:4
Jeremia var intensivt medveten om att det folk han tillhörde hade svikit i generation efter generation. Från den stund de som ökennomader kommit i kontakt med det jordbruksfolk vars land de erövrat, hade de beblandat sig med deras gudar och imiterat deras seder.
När sanningens ljus tränger in genom sprickorna och når hjärtats grund, finns inte längre plats för eskapism och svepskäl. Vi säger nu som det är: det har aldrig funnits en tid när vi varit odelat trogna Herren, när vi inte varit till anstöt för våra medmänniskor, när vi inte har svikit förbundet. För att kunna uppfylla Guds lag måste man bli förvandlad till kärlek. Därför har vi alla brutit mot denna lag vare sig vi betraktar våra synder som ”små” eller ”stora”. Och så länge vi brister i kärlek kommer vi att såra andra, inte bara genom vad vi gör men genom vilka vi är. Visserligen har Herren talat om hur Israel ”älskade mig som brud” (2::2), men sanningen är att hjärtat varit kluvet från första stund: Vi har syndat ”från vår ungdom till denna dag” (3:25). Så länge världen är ofullkomlig kommer vi att fortsätta att synda – men så länge är också förlåtelsen utan gräns. ”Inte sju gånger, utan sjuttiosju gånger”, säger Jesus.
Är ofullkomligheten en synd? Nej, men den får oss att synda om vi inte accepterar den. ”Ingen är god utom Gud” (Mark 10:18). Ofullkomlighet är ett bestående tillstånd i den kristnes liv. Ständig tillväxt, eller hälsa, är en myt som kostar minst lika mycket som den lovar för den som jagar efter den. Att acceptera och erkänna sin ofullkomlighet, ta emot den som gåva, är att leva med en sårbarhet som gör livet mer genomskinligt, mer barmhärtigt – och mer öppet mot mysteriet. Vår invaliditet (av latinets invalidus = svag, ofullkomlig), vare sig den är fysisk, själslig eller av annat slag, är i sig ett mysterium. En öppning mot Gud. Ofullkomligheten skapar poesi av det slag vi möter hos Jeremia, och gör därför världen vackrare, till skillnad från marknaden som producerar PM, en linjär och entydig form av kommunikation som syftar till att avskaffa all osäkerhet – och i ett slag avskaffar barmhärtigheten.
Det är just mot bakgrund av en historia som från början varit fylld av trolöshet som Jeremia talar om möjligheten att återvända till Gud: ”Om du vänder tillbaka, Israel, säger Herren, skall du få komma tillbaka till mig” (4:1) När Herren tar tillbaka sin brud innebär det dock att livet måste få en ny inriktning och gestaltas i enlighet med förbundet. Gud vill skapa en framtid och ett samhälle grundat på vad som är ”uppriktigt, rätt och ärligt” (4:2).