Du gör jorden ny
Otaliga är dina verk, o Herre! Med vishet har du gjort dem alla.
På vandring i gryningen genom naturens katedral i sällskap med den etthundrafjärde psalmen är det inte svårt att stämma in i lovsången. Här överflödar Guds glädje. “Må Herren glädja sig över sina verk.” Här föds hoppet på nytt för en sargad jord när Gud inte längre döljer sitt ansikte.
Du sänder din ande, då skapas liv. Du gör jorden ny.
Eukaristins dolda mönster och mysterium gäller hela hela kosmos. Den ”återvinning” som sker när vi bär fram bröd och dryck av jordens och vinrankans frukt – produkter av jord, kompost och organismer som brutits ned – och får det åter som odödlighetens föda, låter oss ana hur människans väg är densamma som skapelsens. Vid ”världens återfödelse”, med Jesu ord, ”finns” inte den gamla jorden längre. Inte för att den ratats, men för att den befriats från förgängligheten.