”Den Tidlöse föds och frambärs för världens liv”

När adventstiden snart går över i firandet av Kristi födelse, påminner oss prästmunken Gregorios i Koutloumousiou-klostret på berget Athos – vars kommentar till Den gudomliga liturgin vi läst under de tre adventsveckorna – hur Jakobsliturgins anafora inleds med följande dialog mellan celebrant och församling:

Celebranten säger: ”Upphöj Herren med mig och låt oss tillsammans prisa hans namn.” Och folket svarar: ”Helig Ande ska komma över dig och kraft från den högste ska vila över dig.”

I församlingens svar genljuder dialogen mellan Maria, gudaföderskan, och ängeln Gabriel. ”Varje gudomlig liturgi är en ny bebådelse”, skriver prästmunken Gregorios. Han fortsätter: ”När Hjälparen stiger ned över de dyrbara gåvorna och över kyrkan, blir hon på sakramentalt vis havande med Guds ord. Den Tidlöse föds och frambärs för världens liv.”

Epiklesen – den liturgiska termen för prästens och församlingens gemensamma åkallan av den helige Ande – uttrycks i Chrysostomosliturgin med följande bön:

Sänd din helige Ande över oss och över dessa gåvor som här ställts fram.

Det är i Andens kraft mysteriet sker genom prästens händer och tunga. Varje liturgi är därför en ny pingst. Eller som Gregorios uttrycker det: ”I den eukaristiska gudstjänsten firar vi pingsten hela tiden.”

I slavisk tradition förstärks detta ytterligare genom ett tillägg som görs direkt efter epiklesen i form av en dialog mellan prästen och diakonen som anspelar på Psaltaren 51:

Prästen: Herre, du som vid tredje timmen sände ned din helige Ande över dina apostlar, ta inte, du Gode, honom ifrån oss, utan förnya honom i oss som ber om det.
Diakonen: Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och ge mig på nytt en redbar ande i mitt innersta.
Prästen: Herre, du som vid tredje timmen…
Diakonen: Stöt inte bort mig från ditt ansikte, och ta inte din helige Ande ifrån mig.
Prästen: Herre, du som vid tredje timmen…

Dialogen levandegör liturgin som en ny pingst. Lite senare, inför kommunionen, häller diakonen hett vatten i kalken med vin och uttalar orden: Den helige Andes glöd.

När prästen lyfter kalken kommenterar prästmunken Gregorios: ”Celebranten håller en ’Andens källa’ i sina händer.”

Det är denna andliga källa, med liv och liv i överflöd, som vi får dricka ur varje gång eukaristin, den heliga nattvarden, firas.