En Andens gåva

I slutet av den tredje berättelsen i En rysk Pilgrims berättelser delar pilgrimen med sig av sin livshistoria. Han påminner sig då en lärare som en gång sagt till honom att ”det finns en hemlig bön i människans inre som hon inte själv är medveten om”.

Den hemliga bönen är hjärtats bön. Den är en Andens gåva, samtidigt som det finns ett samband mellan gåvan och Jesusbönen. En av lärdomarna från den ryske pilgrimen är att det tar tid att göra livet till bön. Inte för att det tar tid för Gud att ge gåvan, däremot för hjärtat att bli den fruktbara jord som kan ta emot den. Hjärtat behöver beredas genom stillhet (hesychia) och uppmärksamhet (nepsis).

Genom att orden som ständigt upprepas är få och enkla, tar oss Jesusbönen in i Guds levande stillhet. Som Kallistos Ware uttrycker det: ”Med tystnad och stillhet menas här inte tomhet utan fullhet, inte frånvaro utan närvaro. Verklig stillhet i hjärtat är en hållning av väntan efter Gud, ett lyssnande till honom där vi besvarar hans kärlek.”

För den som vill gå vägen där gåvan skänks, krävs ingen särskild kunskap eller förberedelse. Det är bara att börja.