Bönens förutsättningar
I det ortodoxa klostret St John the Baptist i Essex i England, grundat av arkimandriten Sofrony 1956, har Jesusbönen en speciell plats. Här utgör denna bön det väsentliga innehållet i de dagliga gudstjänsterna. Varje gång man samlas i klosterkyrkan ber man åtta ”bönerep”. Radbandet har etthundra knutar, man upprepar alltså Jesusbönen åttahundra gånger i varje gudstjänst.
När jag vid ett av mina besök i klostret samtalade med fader Symeon om Jesusbönen, framhöll han att man behöver vara uppmärksam så att man inte gör bönen till ett mantra eller använder den som en stege för sin andliga utveckling. Han sa:
En av de största farorna för människor som närmar sig Jesusbönen utan vägledning och utan den skyddande miljö som kyrkan utgör, är att bönen drivs av andlig ambition. Önskan att göra framsteg blir målet, och inte en verklig erfarenhet av sinnesändring. Ett sant andligt liv är inte möjligt utan ödmjukhet. Ödmjukhet borde därför vara vårt första mål.
När starets Siluan – som var arkimandrit Sofronys andlige fader – undervisade om bön poängterade han ofta vad som främjar bönen och vad som dödar den. Han återkom då till tre saker. Det första var ödmjukheten, utan vilket inget kan byggas som är gott i Guds ögon. Det andra var kärleken till fienden, det tredje den helige Andes nåd. Det helt avgörande är kärleken. ”Om du inte älskar din ovän”, sa den helige Siluan, “då spelar det ingen roll om du ber i hundra år. Bönen kommer inte att bära någon frukt.”
När Fader Symeon berättar om sin personliga erfarenhet, hur han som nybörjare upptäckte och började praktiserade Jesusbönen, minns han hur han ville lära sig bönens bakgrund, dess upprinnelse i den tidiga monastiska traditionen. “Men med tiden flyttades mitt fokus från bönens yttre former och framväxt till de förutsättningar som är nödvändiga för att kunna be.” Och han tillade:
När jag hade svårt att be förstod jag att det viktiga inte var hur jag skulle be, utan hur jag skulle leva och vara för att kunna be. Bönens fenomenologi och historia blev sekundär till bönens praktik. Och det har inte med Jesusbönen att göra, utan med vad det innebär att vara en kristen.