Jesusbönens två element
Vi har så här långt sett hur Jesusbönen långsamt växer fram i monastiska kretsar för att med tiden få den fixerade form i vilken vi känner den: Herre Jesus Kristus, Guds son, förbarma dig över mig.
Den konstitueras av två viktiga delar som tillsammans utgör essensen i denna bön: ett rop om förbarmande och en bekännelse av Jesus som Kristus och Guds son. Även om böner av liknande slag funnits tidigare har just den kombinationen inte varit vanligt förekommande.
Ett av de första dokumenterade exemplen på hur dessa två element sammanfaller finner vi i en biografi från tidigt 500-tal över den helige Dositheos av Gazas liv, en lärjunge till den mer välkände Dorotheos av Gaza. I levnadsteckningen över Dositheos – han dog tidigt av tuberkulos och kom i kyrkan att erkännas som helgon – slås man särskilt av det sätt på vilket den skildrar en ung kristen människas brottning med egenviljan. Tendenser som Dositheos övervann genom lydnad och ödmjukhet. Hans praktik på den vägen var Jesusbönen.
Ungefär vid samma tid möter vi abba Filemon i traditionen från ökenfäderna, också han en tidig förespråkare av Jesusbönen i denna form. När Filemon undervisade rekommenderade han att man alternerade mellan Jesusbönen och psaltarpsalmer. Han skriver
Vare sig du äter eller dricker, talar med någon i din cell eller befinner dig på resa, upphör aldrig att be denna bön med ett samlat och uppmärksamt sinne, och upphör inte att sjunga och meditera över psalmerna. Även när du måste ägna din omsorg åt akuta behov, låt inte bönen och meditationen i det fördolda tystna.
Abba Filemon, liksom många andra munkar vid denna tid, stavar på några ord som brukar tillskrivas Kappadokiern Gregorios Nazianozos (d 390), även kallad Gregorios Teologen:
Praxis är vägen till theoria.
Grekiskans theoria, som motsvaras av latinets contemplatio, uttrycker det skådande som är trons väsen. Den kristna andligheten vill ge oss ögon som ser alla som vore vi ett. Ett seende som övas upp genom olika praktiker, inte minst den ständigt pågående bönen i det fördolda.
