Läsningen av evangeliet i söndagens mässa är en manifestation av inkarnationens mysterium, och därmed en av liturgins höjdpunkter. När läsningen föregås av procession blir denna en levande bild av Kristi ankomst till världen. Diakonens utrop inför läsningen – Vishet, var uppmärksamma! – manar oss till särskild uppmärksamhet och vördnad när vi ska lyssna till vad Kristus vill […]
Genom att läsa och reflektera fann jag Gud; genom att jag började be fann Gud mig, och jag förstod att han var en levande realitet och att vi kan älska honom som vi älskar en annan person. Så berättar fransyskan Madeleine Delbrêl – vi mindes henne i vårt synaxarium i går, och hon är värd […]
En gång kom ärkebiskopen på besök till församlingen. Alla medlemmarna samlades, och de sa till pastor Pambo: ”Säg något till ärkebiskopen så att hon blir uppbyggd.” Men pastor Pambo svarade: ”Om hon inte blir uppbyggd av min tystnad, blir hon det inte heller av mina ord.”
Man sa om pastor Pambo att han hade den egenskapen utöver många, att om han blev tillfrågad om ett ord i Skriften eller ett andligt ord, svarade han inte genast utan sa att han inte kände till ordet. Och om man frågade honom på nytt, gav han inte något svar.
Två repliker återkommer just nu bland forskare när man talar om den globala uppvärmningen. Den ena: det går mycket snabbare än vi trodde. Den andra: vi vet inte hur det kommer att bli när olika konsekvenser av det varmare och blötare klimatet förstärker varandra. Hur lyder kyrkans replik när jorden blir en allt hetare och […]
Hur ska man förstå det ideal som i den östliga monastiska traditionen kallas apatheia – lidelsefrihet – i relation till Maximos Bekännarens tal om att låta det skapade vara ämne för glädjefull kontemplation? Apatheia betecknar i litteraturen från ökenfäderna frigörelse från de skapade tingen, men får inte förväxlas med ett avståndstagande från det som väcker uppskattning av naturen […]
Varför kallas liturgin ”gudomlig” i östlig tradition? Därför att den gudomliggör människan: den öppnar hennes ögon, med åtföljande vördnad och ömhet, för hur allt skapat är vävt i ett stycke. Att röra vid världen är att röra vid Gud. Att exploatera jorden är att vanära Gud. Liturgins tillvänjning till ett sakramentalt förhållningssätt till materien föder […]
Vad är då förutsättningen för ett omvänt skifte, från det pragmatiska till det kontemplativa? När en uppskattad fransk präst och andlig ledare under 1600-talet fick frågan från en kvinna ur aristokratin om han ville bli hennes själasörjare, svarade han: – Ja, på ett villkor: Att du går långsammare, talar långsammare och äter långsammare.
Med ”Martas revansch på Maria” inleddes det kulturskifte som gjorde nyttan till det allt överordnande värdet. Att beräknande närma sig världen, att bruka istället för att beundra, binder människan vid begären. Här tar den ofrihet som ofta går under namn av frihet sin början. En av dem som i modern tid med eftertryck hävdat återvändandet […]
En av den tidens vise män kom till den helige Antonios i öknen och sade: ”Fader, hur kan du leva här i avsaknad av all den tröst som böcker ger?” Antonios svarade: ”Min bok, käre filosof, är allt skapat, och närhelst jag önskar kan jag där läsa om Guds verk.”
