Askesens frukt
En broder frågade en abba: ”Det finns två bröder. Den ene lever i stillhet i sin cell och fastar sex dagar i veckan, och utsätter sig själv för stor möda. Den andre tjänar en sjuk. Vilken gärning välkomnar Gud mest?” Abban svarade: ”Även om den broder som fastar sex dagar i veckan skulle hänga upp sig själv i näsborrarna, kan han inte jämföras med den som tjänar den sjuke.”
Om vår nästa är en annan Kristus, vem är det då vi tjänar om inte Kristus? Vem är det man tar emot och hedrar när man ger människorna den värdighet och jämlikhet som får vänskapen att spira, om inte Herren själv?
Askesen innebär här att man ”lägger band på sig själv” och efterliknar Guds barmhärtighet. Denna frivilliga begränsning motiveras av en människokärlek som aldrig kan skiljas från kärleken till Gud. Om de fattiga skriver Gregorios av Nyssa: ”De har Frälsarens ansikte … De förvaltar vårt hopp.”
