Absolut ärlighet
Det är framför allt under hans sista vecka som vi hör hur hemmastadd Jesus är i Psaltaren. När det yttre motståndet kulminerar och trycket ökar i hans inre, finner han ord för sin bön i Israels stora psalmer. Som under den häftiga själskampen på Olivberget: ”Min själ är bedrövad ända till döds” (Matt 26:38).
Vi tröttnar aldrig på Psaltarens ord, som vi kan göra på våra egna ord eller orden i vackra bönböcker. Psalmernas böner är andade av sanningens Ande, det är därför de är så befriande. Men att leva med Psaltaren i sin bön kräver tillvänjning. Många psalmer blir svåra att göra till sin personliga bön innan vi upptäckt Jesus som den egentlige psalmisten. I Psaltaren träder vi in i den värld av total transparens där Jesus rörde sig, vi förnimmer hans närvaro, får gör hans böner till våra. Så får vi ord för allt det han gick igenom som människa: frestelser och förtröstan, sorg och glädje. Inget undgick Jesus. Psaltaren är förtrogen med allt. I psalmerna får vi hjälp att överlämna våra liv åt Gud hur omständigheterna än ser ut.
Inte minst ger oss Psaltaren böneord för de svåra stunderna. I den tjugoandra psalmen, det lidande Israels och den korsmärkta kyrkans stora psalm, känner Jesus igen sin egen övergivenhet när livet är på väg att rinna ur honom på korset. Han gör psalmens ord till sitt eget rop: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” (Ps 22:2) Jesus lär oss absolut ärlighet inför Gud. Orden är inte de sista i denna psalm, men de är de första. Psalmen generar oss eftersom vi inte förväntat oss sådana ord från Jesu läppar. Men Jesus gör dessa ord till sina, medveten om hur trons människor i alla tider låtit munnen säga vad man har i sitt hjärta.
En annan psalm där vi hör Jesu ord från korset är den sextionionde: ”Men jag är betryckt och plågad, rädda mig, Gud, och för mig i säkerhet.” (Ps 69:30) I denna psalm står Jesus sida vid sida med alla plågade och betryckta, och kräver rättvisa på jorden av Gud: ”De betryckta skall se det och glädjas, ni som söker er till Gud skall få nytt mod.” (Ps 69:33) De dödar honom, han känner sig övergiven, men han fortsätter likväl att trotsigt be sina kärva böner om att Gud ska få sista ordet på jorden.
De fattigas och maktlösas Gud, du har lärt oss hur vi ska be i mötet med djävulskap och omänsklighet. Ge oss mod att följa Jesu exempel: att inte delta i det religiösa skådespelet, att avslöja maktens falska förespeglingar, att sätta vårt hopp till att din rättvisa och befrielse en dag ska få sista ordet. Amen.