En större bild

När profeten Jeremia skriver brev till sina landsmän i exilens Babylon för att återge dem lusten att sjunga talar han djärvt om ”en framtid och ett hopp”. (Jer 29:11) Läsningen av Jeremias brev får dessa kuvade människor att försiktigt våga säga: Vi förstår dig inte Gud, men vi litar på dig. ”De litade på dig, och du svek dem aldrig.” (Ps 22:6) 

Hoppet tillhör en annan kategori än det positiva tänkandet. Optimistens tal om att ”det ordnar sig nog till slut” visar sig oftast ogrundat. Det är just när det inte ordnar sig som det kristna hoppet visar sin halt. I förföljelsens malström är det hoppet som låter martyrerna bevara sin mänsklighet. Inte ett hopp om att lidandet ska ta slut, men att det är infogat i en större bild. Påskens händelser skapar den större bilden.

En profet som Jeremia, som vi läst under Stora fastan, föregriper påsken. Likt den älskade lärjungen lever han lutad mot Guds bröst, och kan därför säga med psalmisten: ”Må ni alltid vara fyllda av livsmod.” (Ps 22:27) Rösten hos den som ur djup tillit uttalar de orden gör något med oss. Inte bara med vår tanke, men också med våra händer.

Att bevara hoppet när påfrestningarna är stora är både en mental och andlig kamp. Därför behöver vi gemenskaper och platser som kan utgöra hoppfulla förtätningar, tecken på en annan ordning. En blick präglad av vördnad inför allt skapat, av förundran över Guds trofasthet, ger mod och kraft till den avhållsamhet som sätter gränser för de egna begären och gör hjärtat mjukt.

När lidandet besöker oss, Herre, och vårt hopp känns falskt, sänd då din helige Ande som tröstar och ger nytt mod. Amen.