”Vishet, var uppmärksamma!”

 
Ekot av diakonens utrop inför evangelieläsningen i mässan har ljudit ända sedan mycket tidigt i kyrkan. Alla som besökt en ortodox liturgi har hört ropet. Det är även ett karaktäristiskt inslag när Ekumeniska Kommuniteten firar gudstjänst, såväl i ökenmässans liturgi som i den söndagliga mässan.
Vad rymmer detta utrop? Under årets Gudsmodersfasta, som inleds i dag och pågår i två veckor fram till firandet av Jungfru Marias insomnande, ska vi reflektera över Visheten som vi uppmanas att stå inför i vördnad och uppmärksamhet.
Visheten – hokh’ma på hebreiska och sophia på grekiska – personifieras i den bibliska vishetslitteraturen. I Ordspråksbokens åttonde kapitel talar Visheten om sig själv: ”Jag var hans glädje dag efter dag och lekte ständigt inför honom, jag lekte i hela hans värld och gladde mig med människorna.”
I judisk tradition förbinds Visheten med förundran och fascination inför Guds hemlighetsfulla värld, och utgör därmed ett korrektiv till den dårskap med vilken vi behandlat skapelsen.