Vi gick hem i frid
En av senvinterns stora liturgiska fester firades i går, Herrens frambärande i templet, fyrtio dagar efter Kristi födelse.
Få har gestaltat barnet Jesus i den åldrade Symeons famn så som Rembrandt i hans allra sista målning, inte ens helt fullbordad vid hans död 1669. Försynen har gjort att den nederländske konstnärens mästerverk finns på Nationalmuseum i Stockholm, som är värt ett besök bara för denna enda målning (nåväl, om man ändå beger sig dit ligger det lilla rummet med storslagna ryska ikoner från 1400–1600-talet på samma våning i museet).
När vi senast hörde om Marias son låg han lindad i en krubba. I går bars han, kanske fortfarande lindad, in i templet. Vad har han gjort den tid som gått, annat än ätit och sovit? Denna fest manar oss att tränga in i mysteriet med det slumrande barnet. På kyndelsmässodagen kommer Herren “plötsligt till sitt tempel”, som Malaki profeterar. ‘Plötsligt’ är ordet för dagen. Vem tog någon notis? Förutom några åldrade excentriker.
Är det just detta vi behöver begrunda när Herrens frambärande i templet firas (i de flesta kyrkor i Sverige numera den söndag som följer på den 2 februari)? Hur diskret Gud är när han uppfyller sina löften. Han kommer incognito. Återlösaren blir själv återlöst med ett par duvor, de mest ordinära av alla fåglar. När Paulus femtio år senare sammanfattar Kristi mission skriver han i Filipperbrevet: Han utblottade sig och antog en tjänares gestalt. Frambärandet av Jesus i templet föregriper Kristi eget offertorium utanför staden, förverkligandet av vad alla tidigare offer förebådat. Det svärd Symeon såg var grymt och trängde djupt. Likväl utbrast han: Nu låter du din tjänare gå hem i frid, ty mina ögon har skådat frälsningen.
Vi som sent i går kväll gick hem från liturgin i S:t Markus syrisk-ortodoxa kyrka i Linköping, gjorde det i frid. Vi visste att våra liv är trygga i händerna på honom som vi, tillsammans med Maria och Josef, framburit på eukaristins altare fyrtio dagar efter hans födelse. Kristus kommer inte att svika oss. Må vi aldrig förråda honom!
