Vår prästtjänst

 
Predikan följs av församlingens gensvar på Guds tilltal. Det sker på två sätt: hos var och en personligen i den tystnad som alltid bör följa efter predikan – som inte bör vara för kort – och tillsammans i trosbekännelsen, som i söndagens gudstjänst bör bestå av dess nicenska form. Såväl tystnad som trosbekännelse är en plats för överlåtelse och en ny början i vårt andliga liv.
Nu kan vi som döpta träda in i vår prästtjänst och be för alla människor: för kyrkan, världen, de nödlidande och den egna församlingen. Uppdraget som förebedjare är ett av de viktigaste, och ger inspiration och vägledning åt hela församlingen i vars och ens personliga böneliv. Inte heller här handlar det om att åstadkomma poetiska konstycken utan om att konkret, med namns nämnande och i koncentrerade böner, sträcka sig ut i åkallan för en sargad värld och kämpande människor.
Kyrkans förbön avslutar Ordets liturgi. Guds ord väcker trons bön i våra hjärtan. Och när bönens ande vilar över församlingen kan Gud inte hålla tillbaka sin barmhärtighet.