Vägmedvetandet

Mitt i sommaren infaller efterföljelsens söndag, en av årets viktigaste i vårt svenska kyrkoår. Den är en påminnelse om att det kristna livet innebär ett livslångt lärande – ett lärjungaskap – och därmed en pågående omvändelse. Det vidgade hjärtat förutsätter det botfärdiga hjärtat. Processer av verkligt lärande befordrar genuin ödmjukhet. Hur fel hade vi inte när vi trodde att vi förstått!

Det urstarka vägmedvetande som präglade den unga kyrkan slås vi även av när vi under sommaren varje år läser ur Apostlagärningarna i vårt lektionarium. Stillaståendet är inget alternativ. Nostalgin har ingen plats i ”Herrens livsform”. Eller som Bernhard av Clairvaux uttryckte det: ”Att inte gå framåt på livets väg är att gå bakåt.”