Uppståndelsedansen

I flera psalterier från 1000-talet illustreras psalm 107 med en bild där Kristus framställs som uppståndelsedansens Herre. I ett av dessa, bevarat i Vatikanbiblioteket och daterat till år 1095, syns Kristus överst i bilden i en mandorla. Han håller en bokrulle i sin vänstra hand, och griper om Adams handled med sin högra hand. Därefter, i denna unika avbildning, griper Adam om Evas hand, som i sin tur tar Abels hand. Allt i en uppåtstigande dans. Längst upp i bilden finns texten från vers 15–16 i psalm 107:

De skall tacka Herren för hans godhet,
hans underbara gärningar mot människor.
Han krossar kopparportarna,
järnbommarna slår han sönder.

I uppståndelsens ljus tolkar ikonmotivet psalm 107 som ett firande av segern över dödsriket, dess portar är krossade och den fallna mänskligheten befrias. Triumfen över döden framställs som en dans! Uppståndelsens mål är hela skapelsens slutliga förvandling. Historien sträcker sig mot novum ultimum, alltings nyskapelse genom den Gud som i Kristus nedtrampat döden. Allt är vänt mot den kosmiska förvandlingen.