Tomma kärl

Abba Isak sade: ”En nitisk människa når aldrig sinnets frid.”

Men är det inte bra att vara nitisk? I synnerhet när det kommer till bön? Om Gud är i båda ändarna av det skeende som kallas bön, om bön i egentlig mening är ett Guds verk i oss, då kan vi sänka axlarna. Vara mindre nitiska. Var det inte också därför Jesus varnade sina lärjungar för att fylla sina böner med alltför många ord?

De många orden gör varken till eller från eftersom vi ändå inte vet hur vi ska be. Bönen börjar med Gud. Vårt bidrag är våra tomma kärl, vår fattigdom, vår stillhet, vårt icke-göra.