Stillheten

”Inget är som stillheten”, säger ökenfäderna. Den ger skärpa åt den inre blicken, den är tankens öppning mot ljuset, en lugn hamn för rastlösa sinnen.

Stillheten är bönens och läsandets skola, en himmelsk stege, fastans grund och frosseriets hinder. Därför säger abba Nilos: ”Den som älskar stillheten förblir osårbar för fiendens pilar.”

I stillheten är mötet med den som är oundvikligt. ”Bli stilla och besinna att jag är Gud.” (Ps 46:11) I den monastiska traditionen är därför nattens ”stora tystnad” en särskilt priviligierad tid, förbehållen den Älskade.