Sann Gud av sann Gud

 
Nu gör Nicenum en rad utsagor om Jesus med innebörden att han har existerat hos Fadern innan han blev människa. Hans förhållande till Fadern är den enfödde Sonen, vilket beskrivs i termer av att han är född av Fadern före all tid, och preciseras ytterligare i orden född och icke skapad.
Orden ”född”, liksom ”Fader” och ”Son” har här inte exakt samma betydelse som när vi använder dem. Sonen är ”född”, det vill säga har sitt upphov i Gud, men inte på samma sätt som skapade varelser har sitt upphov i sina biologiska föräldrar eftersom tiden inte existerar i detta Fader-Son-förhållande. Sonen tillhör inte den skapade världen, vilket uttrycks i trosbekännelsen med orden Gud av Gud, Ljus av Ljus, sann Gud av sann Gud.
Tydligare kan det inte sägas: Sonen är Gud i samma mening som Fadern. Men hur är det möjligt om vi samtidigt bekänner ”en enda” Gud?
Basileios av Caesarea svarar: När vi dyrkar ’Gud av Gud’ bekänner vi skillnaden mellan personerna alltmedan vi förblir i det enda Ursprunget, eftersom man i Gud Fadern och i Gud den enfödde skådar så att säga en och samma verklighet, som reflekteras liksom i en spegel inom den oföränderliga Gudomen.