Psaltarens skrivna Kristusikon
Låt oss nu, med tre dagar kvar till firandet av Kristi födelse, återvända till vad vi tidigare kallat Psaltarens passepartout: Jesus Kristus som nyckeln till de bibliska psalmerna. Eller omvänt: Psaltaren som ikonverkstad där oväntade nyanser i bilden av Jesus framträder.
En så kallad kristologisk läsning av Psaltaren bygger på en förståelse där varje psalm antingen talar om Kristus, till Kristus eller med Kristi röst. När vi ber med Psaltarens böner, skriver Dietrich Bonhoeffer, ”ska vi inte först och främst fråga oss vad de har med oss att göra, utan vad de har med Jesus Kristus att göra”. I psalmerna har Kristus ”inför Gud burit fram all mänsklig nöd, all glädje, allt tack och allt hopp”, som han uttrycker det.
Vem är det alltså som ber i Psaltaren? David anges som författare till många av psalmerna. Men när ett längre avsnitt ur den nittiofemte psalmen återges i Hebreerbrevets tredje kapitel föregås citatet av orden som den helige Ande säger. Detsamma lyser igenom i en bön i Apostlagärningarnas fjärde kapitel. Efter orden du som låtit den helige Ande säga genom vår fader David, din tjänare, följer ett psaltarcitat. Och när psalm 22 citeras i Hebreerbrevets andra kapitel läggs psaltarpsalmens ord direkt i Jesu mun: ”Han [Kristus] säger: Jag skall förkunna ditt namn för mina bröder, i tempelskaran skall jag sjunga ditt lov.” Bonhoeffer kommenterar: ”Kristus bad i sin förelöpare David.”
Övertygelsen om Psaltaren som en Kristusprofetia inspirerad av Anden, får de första kristna att tolka Jesu liv och gärning med hjälp av psaltarpsalmer. När ord ur Psaltaren flätas samman djupnar Kristusmysteriet. Gång på gång i Apostlagärningarnas inledning läggs olika psalmer som ett raster över Jesusberättelsen. Som när aposteln Petrus i sin predikan på pingstdagen uttryckligen säger att David i den sextonde psalmen talade profetiskt när han förutsade Jesu uppståndelse: Han lämnades inte i dödsriket, och hans kropp mötte inte förgängelsen. (Apg 2:30–31)
Den bok i Nya testamentet som allra utförligast skriver en Kristusikon med hjälp av psaltarstrofer är Hebreerbrevet. Redan i den andra psalmen i Psaltaren urskiljer Hebreerbrevet en profetia som förebådar inkarnationen: Du är min son, jag har fött dig i dag. (2:7) I psalmen hörs nu Faderns vittnesbörd om Sonen vid Jesu dop: ”Denne är min älskade son, han är min utvalde.”
Plötsligt har Psaltaren blivit en plats där vi uppfångar brottstycken ur dialogen inom den heliga Treenigheten. Och vi utbrister vid psalmens slut: Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande. Nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.
Ikonen “Den av icke-människohand skapade” är skriven av Robin Johansson.
