På väg mot friheten?

Var inte rädd, jag har friköpt dig, jag har gett dig ditt namn, du är min (Jes 43:1).

Profeten talar till sitt folk om det som inte är, som om det redan vore verklighet. Han försäkrar att ingen ska ta deras namn – identiteten i Gud – ifrån dem. Den profetiska poesin är ögonöppnande och därför en uppfordran till omvändelse. Den som börjar sväva på målet om sin identitet spenderar snart tid och pengar på fel saker: “Varför lägger ni pengar på det som inte är bröd, er lön på sådant som inte mättar?” Välståndet sopar bort minnet. Men när folket på nytt förstår vilka de är, och hur de skadat sig själva genom att sälja sin själ, kommer de att söka Herren på ett nytt sätt.

Jesajabokens profet ställer sina landsmän inför ett val: de kan förbli ett platslöst folk i exilen eller återvända till den plats från vilken de kommit. Av Herren får de då vad Babylon aldrig kan erbjuda: barmhärtighet och förlåtelse. För profeten är valet givet, han ser redan framför sig hur de är på väg mot friheten – och hur hela skapelsen firar återkomsten:

I glädje skall ni tåga ut
och ledas hem i trygghet.
När ni kommer 
brister berg och höjder ut i jubel,
markens alla träd klappar händer.
Jes 55:12

Du glädjens och godhetens Gud, alltid gränslös i din frikostighet mot oss. Låt oss i tacksamhet ta emot dina gåvor, så att vi kan leva med händer som överflödar av generositet. Amen.