På liv och död
En vecka återstår till Stora fastan, och det är tid för sakristanen att börja förbereda askan.
I våra förberedelser inför fastan har vi kommit till den bok som bär Amos namn, den första av skriftprofeterna i Gamla testamentet. Bakgrunden är denna:
Under kung Jerobeam II:s regeringstid (786-746 f Kr) hade det norra riket, också kallat Israel, nått höjdpunkten av sin glans. Assyrien var vid denna tid ännu svagt och Syrien på nedgång. Jerobeam drog fördel av situationen och utvidgade rikets gränser. Han trånade efter mer makt, allt som kunde främja handel och välstånd var tillåtet. När Amos uppträder råder självgodhet, överflöd och en dekadent stil i städerna. I dagens läsning beskrivs hur de rika har inrett sina sommar- och vinterhus med dyrbar elfenben (3:15), man avnjuter sina festmåltider på divaner med mjuka dynor (3:12). Kvinnorna liknar Amos vi Bashans feta kor, de är alkoholiserade av vin (4:1). Samtidigt sitter rättvisan trångt, domarna är korrupta, de fattiga utnyttjas och säljs till och med som slavar.
Amos arbetar som fåraherde när kallelsen plötsligt överväldigar honom år 751 f Kr. Han kommer från byn Tekoa sydöst om Betlehem i Juda rike, men det är till Samaria, huvudstaden i det norra riket, han blir sänd för att sjunga en sorgesång: Jungfrun Israel har fallit, hon reser sig aldrig mer, hon ligger där övergiven på egen mark, ingen hjälper henne upp. (5:2)
Amos uppträder med ett budskap som bokstavligen är på liv och död: Kom till Herren, så får ni leva. (5:6)
Den som lider och sörjer när världen far illa, undrar ofta var varför Gud är tyst. Amos däremot är drabbad av Guds mäktiga röst. ”Herren ryter från Sion, hans röst dånar från Jerusalem.” (1:2) Genom profeten bryter Herren sin tystnad. Vad är det som väcker Herrens flammande vrede? Två ting: bristen på trohet och avsaknaden av medlidande.
Det undgår ingen som uppmärksamt läser Amos bok: det finns en Gud som bryr sig. Rättvisa är inte bara en idé eller föreskrift. Det är en gudomlig angelägenhet. När Gud förebrår är det inte en opersonlig anklagelse vi hör, det är en röst fylld av smärta över otacksamheten hos det folk han en gång befriat.