Om tystnad

Att tystnad handlar om mer än att tiga ger följande ord från samlingen med ökenfädernas tänkespråk uttryck för:

Abba Poimen sa: “En människa kan ge sken av att vara tyst men samtidigt döma andra i sitt hjärta; en sådan talar i själva verket ständigt. En annan talar från morgon till kväll men bevarar samtidigt tystnaden. Det vill säga, hon säger inget utöver det som är till nytta.”

Ökeneremitens ord, som sätter fingret på hur askesen – vilken form den än tar sig – aldrig har ett egenvärde, påminner om några rader i Dag Hammarskjölds Vägmärken:

Att bevara den inre tystnaden – mitt i stojet. Att förbli öppen, stilla, fuktig mylla i det fruktbara mörker där regnet faller och säden gror – hur många som än i det torra dagsljuset trampar fram över markerna i virvlande damm.

Allt går till sist ut på ett enda: att bli en människa i vilken kärleken gror, oavsett yttre omständigheter.