Offertoriet

Med Herrens frambärande i templet når trettondedagstiden sitt slut och förfastan närmar sig. Händelsen som ursprungligen firades den 2 februari, men i våra kyrkor kommande söndag, är en av vinterns stora festdagar mellan epifania och påsk.

Frambärandet ger relief åt en livshållning. Genom att Maria och Josef bär fram sin son, Jesus, åt Gud, skulle Gud ge tillbaka Jesus – inte bara åt hans föräldrar – men som frälsare åt hela världen. 

Handlingens symboliska innebörd blir synlig i mässans offertorium: Allt det vi frambär åt Gud blir för oss till gemenskap med Gud. Det vi överlåter åt Gud i tacksägelse – i ett erkännande av att det kommer ur Guds hand och därför tillhör Gud – blir till liv för oss själva och världen. Det vi krampaktigt håller taget om och säger: ”Mitt!” dör i våra händer och får världen att mista något av sin skönhet. 

I detta överlämnande går den ljusprofetia i uppfyllelse som både öst- och västkyrkan sedan gammalt gjort till en del av sin bön inför natten. I den gudomliga kärlekens ljus transfigureras världen.