I Psaltarens verkstad

Guds handlande i skapelsen och i historien är två stora teman i Psaltaren. Psalm 104 – som varje dag inleder aftongudstjänsten i den ortodoxa traditionen – är en av flera där den inspirerade psalmisten hänrycks över naturens rikedom och vishet: ”Otaliga är dina verk, o Herre, med vishet har du gjort dem alla.” (v 24) Här framträder dessutom en vision av skapelsens framtid som utmanar apokalyptiska föreställningar om jordens undergång: “Jorden har du ställt på stadig grund, den kan aldrig i evighet rubbas.” (v 5) 

Andra psalmer låter oss genom erinran ”häpna inför dina mäktiga gärningar” (Ps 65:9). Minnet av Guds handlande i det förflutna återkallas. Det väcker tacksamhet, men ger också vägledning på den egna livsresan.

Genom ett kontemplativt förhållningssätt till världen – theoria physiké – blir såväl skapelsen som historien mötesplatser med det heliga. Men det inre ögat behöver tränas för att se bortom ytan, såväl i skrift som i skapelse. ”Psaltaren kan fungera som en träningsplats för kristen kontemplation”, skriver benediktinmunken Luke Dysinger, och liknar psalmerna vid en verkstad där bedjaren lär sig igenkänna Guds närvaro i skapelsen.

(Ur Själens spegel)